Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 1 - Vad är jämförande språkforskning? Av professor Hjalmar Frisk
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Vad är jämförande språkforskning?
lia en ingående kunskap om de språk, vilkas
släktskapsförhållanden han utreder, han måste dessutom kunna tillgodogöra sig den
allmänna språkvetenskapens teoretiska betraktelser och
allmängiltiga iakttagelser.
Att det jämförande forskningssättet inom språkvetenskapen har
sitt berättigande har väl heller aldrig av någon på allvar
ifrågasatts. Om det likafullt har uttalats tvivel om nödvändigheten av
en speciellt jämförande språkforskning, så bottnar inte detta i
ett förnekande av den komparativa metodens berättigande i och
för sig. Men när nu ali historisk språkforskning innehåller ett
komparativt inslag och samtidigt ali komparativ forskning ett
historiskt element, kan det då vara nödvändigt eller ens lämpligt
att utskilja den jämförande språkforskningen såsom en egen
disciplin? Denna fråga skulle jag vilja besvara sålunda: Den
jämförande språkforskningen skulle kunna undvaras såsom en
självständig disciplin under vissa — ouppfyllbara —
förutsättningar. För det första: om företrädarna för de olika särspråken
och deras filologier ägde möjlighet att ta en väsentligt ökad del
av forskningsresultaten och primärundersökningarna inom andra
språkområden. För det andra: om man kunde inrätta särskilda
lärostolar inte bara för grekisk, latinsk, germansk, slavisk, indisk
språkvetenskap utan även för iransk och keltisk, vilka också
finnas på sina håll, men vidare även för baltisk, armenisk,
albane-sisk, tocharisk, hethitisk språkvetenskap och filologi. Så länge
dessa förutsättningar icke äro för handen — och att de någonsin
båda skulle uppfyllas ligger säkerligen utanför möjligheternas
gränser — så länge har den jämförande indoeuropeiska
språkforskningen sina omfattande och egna arbetsuppgifter som ingen
torde stå redo att övertaga.
Under de senaste decennierna har det på många håll skett en
påtaglig omorientering från den rent indoeuropeiska, historiska
språkforskningen i riktning mot den allmänna språkvetenskapen.
Under fältropet »Bort från Bopp, tillbaka till Humboldt!» har
man gått till anfall mot 1800-talets och det begynnande 1900-talets
språkliga inriktning. Man har därvid förebrått detta skede att
det tappat de stora problemen rörande språkets väsen och de
djupa orsakerna ur sikte, accepterat fakta utan att söka förklara
dem, förlorat sig alltför mycket i detaljer. Dessa kritiker mena
dessutom att indogermanisterna sett ensidigt på språket utifrån
31
3 — 3921. Svensk Tidskrift 1939.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
