Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 1 - Omstörtningarnas år — 1938. Av Torvald T:son Höjer, Uppsala
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
uppstod förvirring, och Seyss-Inquart var först ej ohågad att
stödja omröstningen. Men den 10 mars inträdde till följd av
Chautemps’ avgång en ytterst svårlöst regeringskris i Paris,
vilken lamslog Frankrikes aktionskraft. Den 11 tvang tyska
regeringen under hot om väpnad aktion Schuschnigg att träda
tillbaka. Ett tyskvänligt kabinett bildades under ledning av
Seyss-Inquart, och på dess begäran överskredo samma kväll tyska
trupper gränsen. Den 13 mars proklamerades Österrikes förening med
Tyskland.
Utgången visade, att djärvt vågat var hälften vunnet.
Entusiasmen i Rom över Schuschniggs fall var högst måttlig, men
Mussolini höll sig still. Större tillit till förbundsbrodern hade
man ej hyst i Berlin, än att det första draget i inmarschen i
Österrike var att kasta en betydande styrka genom Tyrolen till
Brennergränsen. England rörde sig icke, och i Paris fanns ingen
regering. Den starkt förvittrade Lilla ententen kunde intet
uträtta, och Tjeckoslovakiet mottog för sin del av Neurath och
Göring de mest kategoriska försäkringar, att Tyska Riket inga
krav hade att ställa på Pragregeringen. Österrikes öde var
sålunda avgjort och beseglades efter någon tid medelst en
folkomröstning, som gav den sedvanliga nära hundraprocentiga
majoriteten för Hitler.
Hur folkstämningen i Österrike verkligen var i början av mars,
är okänt och kommer alltid att så förbliva. Säkert är, att mycket
stora delar av befolkningen, särskilt inom de yngre årsklasserna,
hyste de livligaste sympatier för Tyskland. Att systemet
Schuschnigg trots sin starka förankring i kyrkliga och feodala kretsar på
många håll betraktades som en minoritetsdiktatur, är säkert.
Troligen skulle en fri omröstning om styrelseformen hava försatt
Schuschnigg i klart mindertal. Men å andra sidan skulle den
möjligen ej heller hava givit majoritet för den obetingade Anschluss,
som nu kom till stånd. Även i starkt nazistsympatiserande
kretsar var sinnet för Österrikes egna traditioner och avogheten mot
allt preussiskt en viktig psykologisk faktor. Man skulle hava
önskat en mild likriktning under bevarande av en viss
självständighet. Troligt är, att även Seyss-Inquart, Glaise-Horstenau och
deras omgivning hade tänkt sig en dylik utveckling, när de togo
makten som Österrikes — som det skulle visa sig — sista regering.
Säkerligen var det med högst blandade känslor, som många
österrikiska nazister bevittnade den plötsliga centralisering under
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
