Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 1 - Den tyska fyraårsplanens problem. Av Carsten Welinder - Högkonjunkturens varaktighet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DEN TYSKA FYRAÅRSPLANENS
PROBLEM
Av docent CARSTEN WELIN DER, Lund
(jenom Versaillesfreden förlorade Tyskland bl. a. sina viktigaste
järnmalmstillgångar, betydande koltillgångar och stora
åkerbruksområden. Tysklands råvarusituation kan kortast karakteriseras med att
man har underskott eller fullkomlig brist på alla såväl mineraliska
som icke mineraliska råvaror, frånsett kol och kali. Akut blev
råvarubristen dock först efter år 1933. Under inflationstiden var
konsumtionen starkt nedpressad genom den ständiga prisstegringen, samtidigt
som valutans depreciering uppmuntrade exporten. Ären 1924—29
mötte det tack vare den utländska upplåningen ingen svårighet att
inköpa de behövliga råvarorna. Sedd emot den senare utvecklingen
framstår 1920-talets högkonjunktur i Tyskland utan tvivel som
konstlad, då den var beroende av en ständig kapitalimport. Den gjorde
likväl den nya regimen den stora tjänsten att rationalisera landets
industri, så att denna nu är den mest effektiva i Europa.
Under den förtroendekris, som inledde depressionen, upphörde den
utländska långivningen. Den härigenom framkallade
kreditåtstramningen och deflationen gav den tyska lågkonjunkturen dess
exceptionella styrka. Brünings försök att genom nedsättning av löner och
andra kostnader göra näringslivet räntabelt och stärka dess
konkurrensförmåga gentemot utlandet bidrogo under rådande förhållanden
blott till att ytterligare skärpa depressionen. Att man så länge
fullföljde denna politik berodde bl. a. på att man ansåg, att Tysklands
starka beroende av utländska råvaror ej gjorde en
konjunkturförbättring möjlig, förrän den internationella konjunkturen och
därigenom den tyska exporten förbättrades. Under den sista tiden av sin
regering förberedde Briining en måttlig inhemsk expansion, vilken
han emellertid ej fick tillfälle att genomföra. Hans efterträdare, von
Papen, sökte ernå en konjunkturförbättring dels med hjälp av
offentliga arbeten, dels genom en rad åtgärder, som direkt avsågo att gynna
den privata företagsamheten, såsom skattelättnader, s. k.
Steuergut-scheine och en reduktion av kostnaderna för socialförsäkringen.
Medan dessa åtgärder främst gingo ut på att skapa förutsättningarna
för ett uppsving inom den privata sektorn av folkhushållet, lade man
efter »den nationella revolutionen» tyngdpunkten på den offentliga
sektorn.
Högkonjunkturens varaktighet.
Frågan, huru länge den nuvarande tyska högkonjunkturen skall
kunna bestå, har livligt intresserat utlandet. Medan man i Tyskland
46
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
