Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 1 - Litteratur - Den indelte soldaten under fredens århundrade. Av Allan Jansson - C. F. Schenström: Kungl. Dalregementet 1815—1908
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
LITTERATUR
den in delte soldaten under fredens
århundrade1
Av docent ALLAN JANSSON, Uppsala
Under den europeiska krisen på hösten 1938 erinrade sig’ kanske en
eller annan kännare av vår 1800-talshistoria en episod från ett tidigare
tillfälle, då vårt land befann sig mellan krig och fred.
Det var i mars 1855. Sedan ett år pågick Krimkriget mellan
Ryssland och västmakterna. Den liberala och radikala oppositionspressen
tog deciderat parti för det parlamentariska England mot despotismen
i öster, och på många håll önskade man direkt svenskt deltagande i
kriget. Regeringens och de konservativas neutralitetspolitik kallades
ryssvänlighet. I detta läge publicerades 31 mars 1855 i den
konservativa Svenska Tidningen, vars redaktör var översten J. A. Hazelius,
Artur Hazelius’ far, en ledare, som varnade för alla krigsplaner. Bl. a.
erinrades om »de många bristerna i åtskilliga föråldrade delar av vårt
krigsväsende, efter 40-årig fred, utan generalstab, utan tross, utan
fältläkare, utan tillräcklig sjukvård, utan arméorganisation för kriget,
utan ordnad beväring, vilken, ehuru egentligen ämnad till landets
försvar, dock naturligtvis ej kan undvaras, då armén sättes på
fältfot; utan tillräcklig artilleriutrustning, utan kommissariat, utan
tillräckligt befäl». Det väckte oerhörd och berättigad sensation, att en
hög officer ansett sig kunna i ett ömtåligt läge beteckna Sveriges
armé som krigsoduglig. Men bortsett från detta kan nog artikeln ge
anledning till eftertänksam jämförelse med våra dagars förhållanden.
Även nu framträdde inför det hotande allvaret brister, som nian
kunnat blunda för i lugnare tider, men samtidigt kan icke ens den
skarpaste kritiker av vår moderna försvarspolitik komma ifrån att vårt
försvar dock haft perioder av ett förfall, gentemot vilket vår
nuvarande försvarsordning framstår i en oväntat gynnsam dager.
Hur befogad Hazelius’ varning i sak var, får man ett starkt intryck
av vid läsningen av den sjätte del, Kungl. Dalregementet 1815—1908,
varmed överstelöjtnant C. F. Schenström just avslutat den
regements-historia, vars tidigare, av ett par andra dalaofficerare författade delar
i tro årtionden varit värdefulla och uppskattade hjälpmedel för
krigshistorisk forskning. På ett helt annat sätt än förr kan man nämligen
där följa den svenska arméns vardagsliv: med en nästan inspirerad
kärlek till även i och för sig obetydliga detaljer skildras icke blott
organisationen, manskapets sammansättning, utbildning och
användning, utan även beklädnadens förändringar, musikinstrument, vapen,
1 C. F. Schenström, Kungl. Dalregementet 1815—1908 (Kungl. Dalregementets
historia VI) Uppsala, Appelbergs Boktryckeriaktiebolag. 12 kronor.
61
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
