Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 1 - Litteratur - Höga vederbörande. Av Carl Arvid Hessler - Allan Ingelson: Officiellt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Litteratur
höga vederbörande
Av docent CARL ARVLD HESS LER, Göteborg
Litteraturen om våra ämbetsverk har aldrig flödat överväldigande
rikt. Pompösa och delvis värdefulla monografier ha emellanåt sett
dagen i samband med något jubileums firande. Kompendieartade
översikter ha även skrivits till den studerande ungdomens
uppbyg-gelse. Men rätt märkligt är, att ingen förrän nu känt sig manad att.
skriva en populärt hållen bok om hela den svenska
förvaltningsapparaten. Förklaringen är måhända att så få uppgifter på det området
stå sig mer än en kort tid. Man är där ständigt på glid mot något nytt.
Allan Ingelson, till professionen journalist, har valt en spaltrubrik
som titel på sin bok.1 Den heter »Officiellt». Titeln säger ifrån att
boken icke endast handlar om styrelser och verk. Den redogör även
för överrätter och departement, i viss mån också för den lokala
förvaltningsorganisationen.
Den omständigheten att förf. är journalist bör ju vara en viss borgen
för ett populärt skrivsätt. Och de många små kapitlen ha alla en nog
så journalistisk upptakt. Förf. för nämligen läsaren till ort och ställe
och låter honom först ta ämbetslokalerna i betraktande. I det nya
kanslihuset får man till och med nöjet att gå regelrätt husesyn med
en av arkitekterna som ciceron. Att på det sättet placera höga
vederbörande i deras jordiska miljö är onekligen ett ganska fyndigt grepp
på uppgiften. Ingelson öppnar också en smula tidsperspektiv genom
små historiska återblickar, som i allmänhet äro högst välgjorda.
Sedan har det gällt att informera om arbetsuppgifterna. Ingelson
har till en början haft instruktioner och dylikt att hålla sig till, och i
några fall har det fått stanna vid en enkel transkription. Men även
härvid är ett visst journalistiskt handlag en tillgång, vilket icke minst
spörjs i de tämligen få fall, då det svikit förf. Då ha instruktionerna,
kommit att behärska Ingelson i stället för tvärtom. Som ett exempel
kan man peka på kapitlet om pensionsstyrelsen, som i sin
kompakthet har blivit tämligen ogenomträngligt. Men i stort sett har förf.
gått mycket bra i land med sin uppgift att ge klara och konkreta
föreställningar om arbetet i statsmaskineriet. Och till det goda resultatet
har naturligtvis också bidragit att förf. haft förmånen få intervjua
chefer och tjänstemän. Han har på det sättet kommit i besittning av
intressanta upplysningar både om ärendenas natur och kvantitet.
Siffror spela över huvud en icke obetydlig och ganska lärorik roll i
Ingelsons framställning. För att taga ett exempel ur högen: av
domarna i de mål, som fullföljas hos Svea hovrätt, bli omkring 33 procent
ändrade i hovrätten. Till denna upplysning är att lägga ännu en av
största intresse: »Sedan muntligt förhör efter en lagändring år 1936
införts i hovrätten har arbetet där i hög grad ökats, men att denna.
1 Allan Ingelson: Officiellt. Natur och Kultur, 1938.
64
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
