Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 1 - Dagens frågor 26 jan. 1939 - Flottans nybyggnadsfråga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
uppgifter ställas på sjöförsvaret än vad riksledningen gjorde 1936.
Skulle sjöförsvarets uppgifter inför det ändrade utrikespolitiska läget
ökas, måste i första hand nya flottenheter skapas för västkusten,
där vi icke längre kunna stå utan skydd för sjöfarten; i andra hand
måste då diskuteras, om ej kustflottan i Östersjön behöver förstärkas
i stället för att, som 1936 beslutades, blott vidmakthållas vid
nuvarande styrka.
Vid en storleksökning upp till 12,000—14,000 ton skulle man kunna få
in såväl 6 st. 28 cm. kanoner som en fart av 30—32 knop, d. v. s. få ett
fartyg starkare än kryssare och »pocketbattleships» och snabbare än
de starkare slagskeppen, vilkas farter numera äro uppe i omkring
30 knop. Med 3—4 st. dylika fartyg såsom kärna i kustflottan skulle
även avsevärt vidgade uppgifter inom Östersjön kunna lösas av det
svenska sjöförsvaret.
Beaktas de ekonomiska förutsättningarna för det ena och andra
bygget finner man dock, att de starkare och snabbare fartygen skulle
draga en kostnad av c:a 70—75 milj. kr. per styck eller dubbelt så
mycket som den föreslagna typen. När ekonomiska förutsättningar
icke torde föreligga för ett bygge av minst 3 dylika större enheter, då
är det ur saklig synpunkt bättre att bygga 4 enheter av i
propositionen föreliggande typ. Sexton grova kanoner på 4 fartyg äro nämligen
i vårt läge, som särskilt pekar på det kvantitativa behovet, bättre än
tolv på 2 fartyg, även om dessa kunna förflyttas snabbare.
Rörande de ekonomiska förutsättningarna bör man ur sjöförsvarets
egen synpunkt beakta, att nuläget ovillkorligen kräver, vid sidan av
artillerifartygsbygget för kustflottan i Östersjön, en snar lösning av
västkustens sjöförsvarsfråga. Härjämte anmäla sig oundgängliga
anslagskrav i fråga om personal, underhåll av fartygen, ammunition,
minor m. m., vilka måste tillgodoses vid sidan av artillerifartygens
förnyelse för att den redan bestående och alltför länge undernärda
flottorganisationen såsom helhet skall bliva fullt funktionsduglig.
Ännu en förutsättning, som influerar på valet av artillerifartyg,
skapas av det nyligen träffade flottavtalet mellan England och de
nordiska staterna. Detta avtal är, kan man säga, luckfyllnaden i en
stormaktsuppgörelse. Är 1936 upplinjerade England, Förenta Staterna och
Frankrike — Japan drog sig ur spelet — vissa tonnage- och
kaliberramar för sina flottbyggen. Efter vissa justeringar år 1938 innebär
detta flottavtal, att de största krigsfartygen skola i fråga om tonnage
hållas inom ramen 17,500—45,000 ton och ifråga om kaliber mellan
25,4—40,6 cm. Denna kalibergräns gäller även för »capital ships» på
högst 8,000 ton (närmast med tanke på stormakters monitorer). Mellan
17,500 ton och 8,000 ton ligger en förbjuden byggzon (icke gällande
hangarfartyg), likaså mellan 25,4 cm. och 15,3 cm. en förbjuden
kaliberzon, dock att under vissa förhållanden kryssare skola få gå upp
till 10,000 ton med kanoner upp till 20,3 cm. kaliber. Tyskland,
Ryssland och Polen ha anslutit sig till avtalet och härefter ha även
Sverige, Danmark, Finland och Norge preliminärt anslutit sig med det
förbehållet, att under fördragets giltighetstid (till 1 januari 1943) få
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
