Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 1 - Dagens frågor 26 jan. 1939 - Riksdagsouverturen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Dagens frågor
män av den yngre orädda skolan samlats kring en analys av de
ekonomiska utsikterna under de närmaste tio åren i vilket man måste
utläsa en avsikt att dämpa den statsfinansiella sangvinism, som
efter arbetslöshetskrisen präglat den tongivande meningen i
landet. Det bör med tillfredsställelse noteras, att finansminister
Wigforss oförbehållsamt ställt problemen både i statsverkspropositionen
och remissdebatten — även om han nog alltjämt tror att folk finna
lika stort nöje i att betala skatter som ban i att konstruera och
debitera dem.
Inga partiledarskiften eller andra ommöbleringar inom partierna
lia i år förekommit. Desto mer signifikativt blev presidievalet i
konstitutionsutskottet — »valet» är förresten ett för starkt uttryck,
eftersom utskotten förlorat sin självstyrelse genom att deras ordföranden
faktiskt förordnas av regeringen, en oväntad utveckling f. ö. inom
det parti, som förr stred för att riksdagen oberoende av Kungl. Maj:t.
skulle få välja talmän. Den officiella samförståndspolitik, som tar
sig uttryck i att det största regeringspartiet tar sju presidieposter
av åtta, har kanske karakteriserats bäst av hr Doinö, när han
likställde den med den gamla adelns privilegieanda. Om hr Hallén,
förutvarande vice ordförande, som kapacitet stått i särklass, hade man
kanske ej sagt så mycket, i förlitande till att en omfördelning av
presidieposterna komme att ske i mån av framtida vakanser i andra utskott.
Efter utnämningen av hr Norman i fjol till andra lagutskottets
ordförande (i raden efter A. Dahl, A. von Sneidern, Bror Petrén. K. Gr.
Westman och Sigfrid Hansson) kan man likväl ej se att
socialdemokraterna gjort kapacitetssynpunkten till den bärande principen. (Utan
samband med presidievalet står eljest den anmärkningsvärda
profes-sorsflykten från konstitutionsutskottet: utom den vid höstvalen
vrakade hr Reuterskiöld saknar utskottet nu hrr Andrén, Bergman och
Holmbäck, som alla gått till andra utskott och lämnat fältet fritt
för hr Lindskog och den debuterande hr Herlitz såsom enda
akademiska representanter i detta gamla professorstillhåll.)
Man skulle vilja hoppas, att detta presidieval ej vore ominöst för
den anda, som skall prägla de stundande riksdagsförhandlingarna.
Men man har svårt för att ty sig till detta hopp. Det sensationella
inslaget i årets remissdebatt var hr Skoglunds kritik av
likriktningsmetoderna inom det parlamentariska regeringsunderlaget samt den
därefter uppkomna dramatiska och hårda replikväxlingen mellan
statsministern å ena sidan och hrr Bagge och Skoglund å den andra.
Statsministern kallade hr Skoglunds (i allt väsentligt obestritt
riktiga) referat av en debatt i andra lagutskottet för »fasoner» och höll
det vanliga talet om faran för demokratien av att dess arbetsformer
så oförblommerat som skedde kritiserades. Man frågar sig dock, om
statsministern menar att riksdagen vore fel forum att diskutera
folkstyrets funktionssätt; är det inte tvärtom till demokratiens eget
bästa att detta som allt annat mänskligt underkastas kritik och
observation? Statsministern kunde ej undgå att känna, att hr
Skoglunds anförande hade resonans i hela kammaren, helt enkelt därför
75
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
