Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 1 - Dagens frågor 26 jan. 1939 - Jordbrukspolitikens dilemma. Av Curt Rohtlieb
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Dagens frågor
tidigt över orättvisan att man är frikostigare mot de nya jordbruken
än mot de gamla. Hjälpen bör — så fordras allt bestämdare ■—
utsträckas till alla, som behöva, d. v. s. anse sig behöva den. Skola
hjälpåtgärderna verkligen räcka till? Vilka som i sista hand få
betala är en fråga, som vid avgörandet på något besynnerligt sätt
brukar trängas i bakgrunden. Största nyttan av det direkta understödet
få givetvis de, vilkas jordbruk icke löna sig.
Gentemot nybildningsivern står tanken på en sådan förbättring av
jordbrukets produktionsvillkor, varigenom den stora massan hjälpes,
men de minst bärkraftiga likväl avsöndras ur produktionen. De
ekonomiska krafternas normala uppgift att utgallra de element, som ej
kunna fullgöra sin uppgift i det praktiska livet, bör säkerligen icke
sättas ur funktion. Hjälpen skall ej betyda fastlåsande av ett
ohållbart tillstånd. I någon mån måste man finna sig i att jordbrukare
lämna sin jord för att få bättre bärgning annorstädes. Men var?
Befolkningskommissionen, som diskuterat möjligheterna av
arbetskraftens förflyttning från jordbruket, nöjer sig med resonemang om
svårigheterna härvidlag utan att ingå på det förnämsta hindret, de
slutna fackföreningarna. Just när man väntar ett klargörande ord
härom, komma i stället vaga talesätt, som blott överskyla det
verkliga hindret. Arbetskraften är så orörlig, klagas det, den kan rakt
inte flyttas från jordbruket. Krigsårens erfarenheter visa dock
motsatsen. Arbetskraftens forna orörlighet är numera i stor utsträckning
övervunnen, där ej konstlade hinder vidmakthållas. Dessa förbigås
det oaktat av kommissionen.
En särskild egnahemsutredning har avgivit ett betänkande,
avsett att förläna hela egnahemsrörelsen en bredare basis (Statens off.
utredning år 1938 nr 34). Ansvaret för egnahemslägenheternas
vidmakthållande och utveckling skall enligt betänkandet helt övertagas
av staten. Livligare nybildning av egnahem förordas däremot ej
överallt; blott för de nordligare trakterna uppställes detta önskemål.
En tidigare utredning, som ännu ej lett till särskilda åtgärder, har
gått ännu längre i att uppmuntra kolonisation i det nordliga Sverige,
där man dock haft nog av erfarenheter därom. Borde nian ej hellre
oförbehållsamt erkänna, att andra vägar måste försökas? Om alla de
mest givande yrken, som kunna komma på frågan för jordbrukare,
äro stängda på konstlad väg, då föreligga utan tvivel oöverstigliga
svårigheter. Men äro dessa naturbestämda och höjda över ali
diskussion? Kan man aldrig tänka på att bereda landsbygdens folk lika
gynnsamma villkor som fackföreningarnas? Oin de utestängda taga
saken i egen hand, då kommer kanske den dag, då vissa skrankor
måste falla.
Det gäller alltså att arbeta för den naturliga utvecklingen, ej emot
den. På många håll är ivern att binda ny arbetskraft vid jordbruket
alldeles oreflekterad, på andra håll sätts den i system på ett sätt, som
är rationellt i allt, utom naturligen själva syftet. Vad det här
kommer an på, är att framhålla det orimliga i att locka arbetskraft just
till det område, där den betalas sämst.
77
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
