Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 2 - Den ukrainska frågan. Av Herman Gummerus
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Nu följde en period, som de ukrainska patrioterna betrakta som
en förnedringstid. Den nationellt sinnade, socialt mycket radikala
Radan råkade i konflikt med tyskarna, som för sin del funno sig
besvikna i sitt hopp om livsmedelsleveranser, då de ukrainska
bönderna vägrade att frivilligt dela med sig av sina förråd. Den
29 april utfördes en statskupp. Radans medlemmar häktades och
en ny provisorisk regering bildades med general Paul Skoropadski
som hetman. Men hans ställning var svag, helt och hållet
beroende av tyskarna som han var. Inhemskt stöd hade han i ryska
borgerliga kretsar och inom en del ukrainska högerpartier, men
de till stor del socialistiskt sinnade nationellt-ukrainska
partierna, som säkert hade folkets stora flertal på sin sida, voro hans
svurna motståndare. De beskyllde honom — kanske icke fullt
rättvist — för att vara rysksinnad.
I dessa invecklade förhållanden fick jag en inblick, då jag i
augusti 1918 anlände till Kiev som det självständiga Finlands
diplomatiska representant. Ställningen var verkligen prekär.
Regeringsmakten var svag, allmän oordning rådde och det
ekonomiska livet var i lägervall. Det värsta var att tyskarna icke
läto Skoropadski uppställa en egen inhemsk armé. Efter
centralmakternas sammanbrott blev läget alldeles ohållbart, då ju de
tysk-österrikiska truppernas avtåg var nära förestående.
Skoropadski gjorde sig nu skyldig till ett stort misstag. Den 15
november utfärdade han ett manifest, vars första punkt lydde: »Arbete
för återupprättandet av ett enat Ryssland på federativ grund
med bibehållande för Ukraina av alla rättigheter till
utvecklandet av dess statliga och nationella egenart.» Han hoppades
därigenom vinna ententens understöd. En ny ministär bildades med
borgerligt sinnade, nästan uteslutande ryska medlemmar. Detta
överilade steg betydde en ohjälplig brytning med det nationellt
demokratiska Ukraina. Simon Petljura höjde upprorsfanan och
då de tyska trupperna förhöllo sig neutrala, blev resultatet att
Petljura och hans fyramannadirektorium i mitten av december
intågade i Kiev. Skoropadski räddade sig till Tyskland.
Under de följande sex veckorna gjorde direktoriet vad det
kunde för att på samma gång komma till samförstånd med Lenin
och vinna ententens stöd. Det misslyckades i bägge avseendena.
Snart befann sig Ukraina i krigstillstånd med Sovjetryssland och
ingen hjälp erhölls av ententetrupperna i Odessa. Direktoriets
socialistiska, fastän icke kommunistiska inre politik var icke
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
