Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 2 - Litteratur - Svensk prosadiktning 1938. Av Elof Ehnmark - Ludvig Nordström: Lort-Sverige - Agnes von Krusenstjerna: I livets vår - Waldemar Hammenhög: Uppvaktningen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
LITTERATUR
svensk prosadiktning 1938
Av fil. d:r ELOF EHNMARK, Uppsala
Det världshistoriska året 1938 gjorde inte mycket väsen av sig inom
svensk prosadiktning. Det var ett alltigenom lugnt, traditionellt och
tämligen färglöst år, vars enda oroväckande tecken var en kvantitativ
ökning av produktionen utan märkbar kompensation på det
kvalitativa området. Bl. a. har en avsevärd mängd debutanter släppts fram,
men knappast någon torde kunna göra anspråk på högre vitsord än
betyget lovande talang, och en god del tycks enbart ha
förläggar-skråets välgörenhetsverksamhet att tacka för sina alsters
offentliggörande. Arets verkliga bokhandelssuccés har å andra sidan
inhöstats av Ludvig Nordström, som emellertid denna gång inte hållit sig
till litteraturens utan den »rena» verklighetens värld, även om hans
vedersakare anse, att L o r t-S v e r i g e innehåller mera dikt och
fabulering än hela hans övriga produktion.
Att 1938 års romanskörd mera ger intryck av tradition än förnyelse
beror inte minst på att så många författare skrivit fortsättningar av
föregående verk. Mest stillastående bland dem verkar Agnes von
Krusenstjernas I livets vår, där förf. låter ett nytt år passera
i Viveka vou Lagercronas cursus vitae et miseriae. Det är inte
mycket, som händer Viveka i denna romandel, vare sig i yttre eller inre
bemärkelse. Agnes von Krusenstjerna har kvar ali sin gamla
hätskhet, hon dryper som förr sitt gift och är alltjämt besatt av tvånget
att se allt det fula och förvridna, det hotfulla och förpestade i
tillvaron. »I livets vår» är en ironisk titel. Det är betecknande, att
slutkapitlet har rubriken »En frusen värld». Där är Agnes von
Krusenstjerna hemma, liksom i tvångstankarnas, drifternas och ångestens
spökaktiga skymningsrike. Förgäves söker hon befrielse genom en
sorts mystisk hängivelse åt det vegeterande livet, vars poesi hon
skildrar med sin stilkonsts mest utsökta medel. Den unga Jaquette
i romanen, som sugs ner i självmordets gungfly, exemplifierar den
negativa lösning, som synes vara den enda Agnes von Krusenstjerna
kan ge. »I livets vår» är en variation på gamla teman, men den är
gjord med oförminskad intensitet och med samma intuitiva förmåga
som tidigare att blicka in i själslivets fördolda hemligheter.
En författartyp av alldeles motsatt slag är Waldemar Hammenhög.
Fabuleringsgåvan och den journalistiska iakttagelseförmågan ha
från början varit hans styrka. Men han är ytlig, har alltid bråttom
och han saknar stil. Under året har han hunnit med två böcker.
Novellsamlingen Uppvaktningen visar, att han inte riktigt
127
10 — 39105. Svensk Tidskrift 1939.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
