Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 2 - Dagens frågor 26 febr. 1939 - Tendenser i modern press
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Dagens frågor
om pressens uppgift i tidens stora motsättningar. Han är en övertygad
anhängare av det demokratiska statsskicket — utrikespolitiskt torde
han f. ö. utan alltför stor orättvisa kunna betecknas som tyskätare —
och med otvivelaktig rätt ser han den fria styrelsens viktigaste
grundval i den obeskurna rätten till en främst av pressen utövad saklig
kritik av alla slags politiska och ekonomiska makthavare. Utan denna
rätt och möjlighet till kritik förstöres själva den livsluft, utan vilken
ett fritt statsskick icke kan trivas. Med livlig oro iakttager därför Steed
vissa förhållanden inom nutida engelsk press, som äro ägnade att
inskränka kritikens utrymme och därför enligt hans mening, om de ej
motarbetas, kunna bereda marken för en totalitär statsform. Då dessa
förhållanden i ganska likartade former återkomma överallt, ej minst
i Sverige, är hans analys av största intresse.
Steed visar, att de kolossala kostnader — han räknar med över en
million pund — som det numera skulle kräva att starta en ny, stor
tidning, de facto giva de existerande organen en monopolställning,
som ytterligare skärpes av att deras antal alltmer minskas genom
sammanslagningar. Så har t. ex. på senare år familjen Cadburys Daily
News slukat både Daily Chronicle och Westminster Gazette och allra
senast Morning Post uppgått i lörd Camrose’s Daily Telegraph. Dessa
få, monopolistiska tidningar med sin alltmer svindlande omfattning
CDaily Express, News Chronicle och Daily Herald arbeta med upplagor
på över eller omkring två millioner, en kvalitetstidning som Daily
Telegraph med 700,000) och därav följande jättelika omkostnader hava
blivit storkapitalistiska företag i den mest outrerade form. I själva
verket är tidningsindustrin numera en av Englands största
näringsgrenar. Tidningarnas enorma kapitalbehov gör dem till utmärkta
objekt för finansoperationer i stor skala. Steed visar ett antal
exempel, till största delen hämtade från Rothermeregruppen, på hur
tidningsföretag urvattnas och överkapitaliseras medelst ideliga
gratis-emissioner och hur en sluten krets av preferensaktieägare med ganska
små insatser tager hem enorma vinster på affärstransaktioner, som i
själva verket finansieras av den breda publiken mot en ganska
blygsam utdelning.
Allvarligare är emellertid följderna för det fria ordet av denna
pressens kommersialisering. De stora presslorderna äro i första rummet
affärsmän, i vissa fall med ganska ringa publicistiskt intresse. På en
tidnings utgiftsida spelar redaktionen en tämligen blygsam roll vid
sidan av pappers-, trycknings-, distributions- och reklamkostnader.
Följden blir en svag ställning för de rent journalistiska synpunkternas
förfäktare gentemot den ekonomiska ledningen. Av inkomsterna åter
äro annonsavgifterna vida större än försäljnings- och
prenumerationsintäkten. Resultatet blir, att de stora annonsörerna kunna få ett
ödesdigert inflytande över tidningens hållning. Presslorderna betrakta
sina tidningar i första rummet som kapitalplaceringar, som böra giva
största möjliga avkastning. Denna kan blott nås genom stora
annonsinkomster. Annonsörerna åter äro hågade att helt rätta sig efter
upplagans storlek, och följden blir den vanvettiga kapplöpningen efter
139
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
