Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 2 - Dagens frågor 26 febr. 1939 - Fredspriset
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Dagens frågor
för allehanda efterklok förnumstighet, glömde man emellertid raskt
faran och med utgångspunkt från olika ideologier upptäckte man en
del skönhetsfläckar i Chamberlains fredsaktioner — även om ingen
direkt bestritt, att Chamberlain personligen mer än andra bör
gott-skrivas förtjänsten av att den sudettyska frågan ej urladdades i ett
världskrig. Med tanke på hr Brandt ställer man sig därför frågan:
Har något oförutsebart efteråt inträffat, som kommit folk att känna
kanske rent av besvikelse över antingen att Hitler ej gavs fria
händer eller att Chamberlain ej släppte lös krigets alla förödelser utan
flög tre resor över land och hav för att hindra ett krigsutbrott? Tror
man dessutom, att ett världskrig kunnat rädda den tjeckoslovakiska
statens enhet? Anser man verkligen, att Versaillesfreden
hopgyttring av olika nationaliteter i en stat, där dessa icke trivdes, var så
välbetänkt och framtidsduglig att en omreglering av gränserna enligt
nationalitetsprincipen borde till varje pris hindras, även om det
måtte kosta ett modernt världskrigs alla fasor? Man kan ställa en
lång rad liknande frågor. Svaren kunna ej gärna bli annat än att
Chamberlain började sitt fredsarbete redan när han sände lörd
Run-eiman till Böhmen, att utan Chamberlains envishet Hitler antingen
fått förfara efter godtycke eller att kriget ej stått att hejda, att
Tyskland även i senare fallet sannolikt ändock tagit Sudetenland och att
makternas .offer sannolikt blivit gjorda förgäves. Och Sverige hade
uppenbarligen 1938 löpt vida större fara att bli indraget än 1914. leke
minst vi svenskar skola vara bra övertygade om den gamla radikala
och Wilsonska nationalitetsprincipens plötsliga förkastlighet, när det
gäller tyskar, och om västmakternas militära oövervinnerlighet för
att känna oss besvikna över Chamberlains kallblodighet och fredens
bevarande.
Man kan också formulera frågan så: Om någon 1914 ådagalagt
samma personliga envishet som Chamberlain gjorde 1938, skulle icke
kriget då ha kunnat förebyggas? Den gången blevo alla politiker
offer för paniken och ingen ville ödmjuka sig. Då liksom tusentals
gånger förr stod den nationella och personliga prestigen i vägen för
ett fredligt biläggande av tvister. Chamberlains flygfärder bröto
med denna prestigeskälens ödesdigra övermakt på ett sätt, som ej
blott då tillvann honom beundran utan även för kommande
generationer av politiker gjort hans ansvarsmedvetna hållning förebildlig.
Kunde han i handling bättre betyga sitt ansvar för miljoners liv och
välfärd? Och har någonsin en enskild statsman bokstavligen så burits
av folkets välsignelser ej blott bland de fem stormakternas breda
lager utan även bland människorna utanför dessa som Chamberlain
under de historiska resorna?
Till de många socialdemokrater, som kanske med rätta vilja göra
Englands bristfälliga militära förberedelser till den väsentligaste
impetus, när Chamberlain åter och åter flög till Tyskland, skulle
man vilja ställa en annan fråga: Varför motsatte sig Labours män i
tid en försvarsförstärkning i England? Bevisar det inte tillräckligt
om deras bristande framsynthet, att Baldwin sade sig icke ens våga
142
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
