Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 3 - Gustaf II Adolfs sista kulturskapelse (Dorpatuniversitetet), II. Av Johan Bergman
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
som den avlidnes närmaste suppleant insatt i nämnda kammare.
Inför denna oväntade situation var jag ganska tveksam: både jag
och min familj trivdes synnerligen väl därute, den
vetenskapliga verksamheten var mig kär, jag var mitt uppe i vetenskapligt
produktivt arbete, och jag har aldrig mera ostört än under dessa
år fått ägna mig däråt. Jag var utnämnd på livstid, och mycket
talade för att stanna kvar åtminstone ännu några år. En
deputation från mina lärjungar vid universitetet kom även och uttryckte
sin önskan i denna riktning. I motsatt riktning verkade mitt
gamla politiska intresse och även ekonomiska skäl bidrogo till att
jag slutligen bestämde mig för återflyttning till Sverige.
Jag är emellertid glad att att ha kunnat tillbringa tre och ett
halvt år bland ett sympatiskt folk, som var fullt av sjudande liv
och intresse under sitt rastlösa arbete på att organisera och
befästa sin efter så många seklers beroende äntligen vunna frihet
och självständighet. Att se ett folk i en så betydelsefull epok av
dess historia, och att konstatera befintligheten av ett ej ringa
antal ledande personligheter, som voro vuxna de krävande uppgifter
en sådan tid måste ställa, det är ett enastående minne för livet.
Män som Päts, Tönisson, Pöld, Laidoner och många andra av den
estniska frihetskampens män skulle genom sin personliga resning
ha varit en prydnad för vilken nation som helst. Detta sagt om
dessa framstående personligheter utan varje hänsyn till deras i
mångt och mycket rätt skiljaktiga politiska ståndpunkter.
Från mina senare besök i den gamla universitetsstaden (vid en
internationell kongress 1926, vid avtäckningen av Gustaf
Adolfsstatyn 1928 samt vid det glansfullt firade 300-årsjubileet 1932, som
jag i egenskap av Stockholms Högskolas delegat och i sällskap
med ett stort antal representanter för alla svenska universitet och
högskolor samt flera andra vetenskapliga institutioner bevistade)
har jag likaledes de bästa minnen, vilka emellertid här måste
förbigås. De berättiga mig emellertid att som slutomdöme säga,
att Gustaf Adolfs stora kulturstiftelse i Balticum alltjämt på
hedrande sätt uppehålles och synes gå en lyckosam framtid till
mötes. Det har varit mig en stor glädje att de svenska
statsmakterna lyssnat till de framställningar jag tid efter annan gjort
om stöd för såväl universitetet (genom inrättande av professur i
svenska språket och litteraturen) som övriga kulturella
institutioner därute (svenska folkhögskolan i Birkas, gymnasiet i Hapsal
och svenska folkskolan i Tallinn).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
