Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 3 - Problemet ungdomsböckerna. Av Elisabeth och Thede Palm
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Problemet ungdomsböckerna
odlades också där långt innan den ens var påtänkt här hemma.
Mar-ryats »Peter Simpel» — förebildlig för alla pojkböcker från sjön —
kom ut redan 1834. »Den siste mohikanen» hade då varit känd i åtta
år. Och för att nämna flickböcker, trycktes Louisa Alcotts »Unga
kvinnor» 1868; den är urtypen för en hel serie liknande böcker och
kan med skäl kallas klassisk (»den mest populära flickbok som
någonsin skrivits i Amerika»). Vad
hade vi i Sverige vid den tiden?
Det förefaller, som om det inte
funnits någonting alis. De
svenska ungdomsböckernas historia
är en litteraturhistorisk fråga —
som inte hör hit — men nog
verkar det vid en hastig översyn,
som om det dröjde bra länge
innan någonting kom att fylla ut
svalget mellan den moraliska
ABC-boken och den »valda
läsningen för hemmet».
Dock skall det erkännas, att
delvis fylldes behovet av
ungdomslitteratur just genom
översättningar av engelska böcker till
svenska. Bonniers förlag började
1869 utge »Läsning för ungdom
af utmärkta engelska författare»,
den bekanta lilla prydliga serien,
som inom sina gula pärmar och
röda ryggar bjöd ett verkligt
gediget innehåll. Marryat,
Cooper och Alcott — för att nu hålla
oss till de förut nämnda —
översattes redan resp. 1836 (»Jacob
Ärlig»), 1825 (»Spionen») och 1871
(»Unga kvinnor»). Jämte dessa
skulle man kunna nämna många
senare författare, som tillfört oss
ungdomsböcker som med skäl
blivit mycket lästa. Ethel S. Turners (australiensiska) serie, som börjar
med »Sju syskon», Susan Coolidge (pseudonym för Sarah Woolsey)
med »Katy»-böckerna — oerhört populära —, L. M. Montgomery (också
australiensiska) och hennes »Änne på Grönkulla» och dess
fortsättningar, Käte D. Wiggins’ »Barnen i gula huset» (»Mother Carey»),
som blivit en synnerligen berömd amerikansk flickbok, och åtskilliga
andra. Från senare tid skola som exempel på sådana som haft större
framgång bara anföras Websters »Pappa Långben» med
fortsättningar och E. H. Porters och hennes efterföljares »Polyanna»-böcker.
Om de engelskspråkiga pojkböckerna kan man fatta sig kort. Cooper
Omslaget är ofta den enda
illustrationen i en modern ungdomsbok, men den
är färgglad och lockande. Ovanstående,
från serien »Önskeböckerna», visar i
motsats mot många andra också en
verkligt genomförd typografi.
179
14 — 39207. Svenslc Tidskrift 1939.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
