Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 3 - Problemet ungdomsböckerna. Av Elisabeth och Thede Palm
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
livet har försvunnit med den tiden och torde vara fullkomligt
främmande för nutidens flickor. Nog är det egendomligt, att denna bok
fortfarande användes som skolbok för svensk ungdom.
För övrigt är det inte många tyska ungdomsböcker, som numera
översättas till svenska. De allra nyaste ha dessutom en tendens, som
gör att de äro speciellt avpassade för sitt hemland. Ett för många av
dem ganska typiskt drag, som man kanske skulle kunna kalla tysk
självtillräcklighet, finner man i dessa moderna böcker lika väl som
i en äldre tids litteratur och, i en trevligt naiv form, hos den tyske
äventyrsförfattaren framför alla andra, nämligen Karl May. Old
Shatterhand i Orienten eller Old Shatterhand i Vilda Västern är
alltid i första rummet tysk. Han träffar också ständigt på de mest
oväntade ställen tillsammans med tyskar, ofta originella människor
av en viss vetenskaplig läggning och alltid utmärkta för en personlig
smak för olikartade klädespersedlar. Inte minst härav ser man, att
de, i sin nya miljö, representera en nu förgången tids ideal,
tysken-professorn. Men det var alltid duktigt folk, fenomenalt händiga med
gevären, och råkade de som oftast in i otrevliga situationer bland
indianer och stråtrövare togo de sig ur dem med hjälp av mod och
sinnesnärvaro. Karl Mays arbeten få räknas i hög klass bland
pojkarnas äventyrsböcker.
Från länder, som stå oss närmare än Tyskland, mottaga vi också
varje år en import av ungdomsböcker. Det är från Norge och
Danmark. Det är alldeles naturligt att man finner, att det där
»käckt-och-hurtigt»-draget, som ibland kan göra norsk skönlitteratur så
tilltalande, också går igen i norska ungdomsböcker. Och då det käcka,
hållet inom rimliga gränser, är en stor tillgång i både pojk- och
flickböcker, ha vi också från Norge fått ett par av de allra bästa böckerna
på senare år. Det är Bruce, »På fjällvandring med pappa», men
framför allt Evjenths böcker från Nordnorge och svenska Lappland. De
sista böra särskilt omnämnas, ty vi ha inga motsvarigheter till dem.
Författaren är sannolikt specialist på fågelliv och fäster gärna
läsarens uppmärksamhet på allt som händer i naturen. Inte minst från
Sverige lämnar han lagom händelserika, trevliga skildringar, som
borde kunnat skrivas här hemma. — Men när man ser den höga
standard på pojkböcker, som dessa nu nämnda representera, kan man
inte underlåta att påminna sig, att redan en »stor» norsk författare,
Berndt Lie, har skrivit verkliga pojkböcker, bland dem »Sven
Bidevind». Kanske det inte bara är i England som traditionen sitter i.
Något av samma glada framåtanda, som man möter i dessa
pojkböcker, träffar man också i norska flickböcker. Barbra Ring,
Borghild Jörgensen, Gunvor Fossum äro goda exempel. Det finns
naturligtvis också typen »alltför-käckt». Margit Ravn har möjligen med
sina böcker en högre litterär ambition, men när frågan är om t. ex.
avbetalningsköp och dessas tillfälligtvis goda inverkan på en flickas
framtid kan man i varje fall diskutera böckernas lämplighet som
ungdomslitteratur.
Man kan göra detsamma med enstaka danska böcker. Danmark
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
