Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 3 - Litteratur - Diktsamlingar 1938. Av Karl Gustaf Hildebrand - Nils Ferlin: Goggles
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Känslan att stå vid sidan av det stora sammanhanget och den stora
meningen har ingen gestaltare, jämbördig med Ferlin. Själv vill han
ibland hävda att hans trötta och fragmentariska livsintryck inte ha
lett till någonting, att de ha träffat de kuriösa punkterna på ytan
och där bortom funnit bara en mörk och stor ovisshet. Livets
gestalter ha dragit förbi som medlemmarna i en lantlig cirkustrupp. Själv
har han sett dem och ändå inte sett dem.
Atleten såg jag väl, och panterfällen
— att panterfällen var av billig ull —
och clownen såg jag: han var punktligt full,
när föreställningen var slut för kvällen.
Sen såg jag dem när de från staden foro
— med clownen var jag redan du och bror —
att deras löjlighet var ganska stor.
Dock intet vet jag hur de innerst voro.
Ta bättre på dig på den bråda vägen,
du syster min. — Ty det blir kallt till natten.
Skjut ej på pianisten:
han gör så gott han kan,
och för övrigt är det meningslöst
att klandra.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
