- Project Runeberg -  Svensk Tidskrift / Tjugusjätte årgången. 1939 /
192

(1870-1940)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 3 - Litteratur - Diktsamlingar 1938. Av Karl Gustaf Hildebrand - Nils Ferlin: Goggles

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Känslan att stå vid sidan av det stora sammanhanget och den stora
meningen har ingen gestaltare, jämbördig med Ferlin. Själv vill han
ibland hävda att hans trötta och fragmentariska livsintryck inte ha
lett till någonting, att de ha träffat de kuriösa punkterna på ytan
och där bortom funnit bara en mörk och stor ovisshet. Livets
gestalter ha dragit förbi som medlemmarna i en lantlig cirkustrupp. Själv
har han sett dem och ändå inte sett dem.

Atleten såg jag väl, och panterfällen
— att panterfällen var av billig ull —
och clownen såg jag: han var punktligt full,
när föreställningen var slut för kvällen.

Sen såg jag dem när de från staden foro
— med clownen var jag redan du och bror —
att deras löjlighet var ganska stor.
Dock intet vet jag hur de innerst voro.


I sådana strofer växer Ferlins dagdrivarfilosofi ut till en
universellt giltig symbol för det stora främlingskapet. Men främlingskap
och hånfullt sönderslitande är bara den ena sidan av hans dikt. Han
vill smäda och förinta de självgoda konventionella slagorden, den
mer eller mindre väl draperade kärlekslösheten, den billiga illusionen.
Men han gör det med en helt annan kraft än den slitna negativismens,
det uttröttade grinets.

I själva verket har Ferlin sett mycket långt innanför atletens och
clownens förklädnader. Hans livskunskap tränger förfärande djupt
i en nattlig och förvriden värld, och den nyckfulla vagabondlyriken
kan få något av Dantes bittra slutgiltighet, då Ferlin för fram ett
av förklädda avgrundsmakter redan insnärjt livsöde:

Ta bättre på dig på den bråda vägen,
du syster min. — Ty det blir kallt till natten.


Och hans tillsynes så planlösa livserfarenhet får i en dikt som
»I stolta städer» gigantisk vidd och mäktiga perspektiv.

Den djupa kunskapen om mörkret ger särskild vikt åt vad Ferlin
ständigt på nytt har att säga om trots allt goda livsmakter. De äro
inkarnerade i bilden av hans mor, sådan han i denna diktsamling
besjungit henne med dikter, som aldrig skola vissna. Och man finner
hos honom en säreget djup förkunnelse av den försonlighet, den
blidhet och den av hinder obekymrade kärlek, som ensam kan se allt
det mörka och ändå vara levande. Fördragsamhet, aktsam försynthet
mot människan, blir hans lösen.

Skjut ej på pianisten:
han gör så gott han kan,
och för övrigt är det meningslöst
att klandra.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Feb 20 23:29:24 2024 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svtidskr/1939/0198.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free