Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Häfte 3
- Dagens frågor 26 mars 1939
- Halvtidspaus i riksdagen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
DAGENS FRÅGOR
Den 26 mars 1939.
Halvtidspaus i riksdagen.
För några år sedan beslöt riksdagen att med ett par
dagar förlänga påsklovet, i syfte att bereda
riksdagsmännen tillfälle att både ta igen sig före vårspurten och sköta
angelägenheterna i hemorten. I år kan rekreationssynpunkten knappast
ha haft större styrka. Ty icke på länge har riksdagen under
sessionens första del haft det så lindrigt som i år. Utskotten ha i stort sett
avverkat det föreliggande materialet men sedan tidvis av brist på
frågor måst pausera, och de verkliga arbetsplena i kamrarna ha
varit fåtaliga. Skulden för tomgången i maskineriet är icke
riksdagens utan regeringens. Trots att denna nu suttit i åratal vid
makten och följaktligen bort ha ägt alla möjligheter att planera
förberedelsearbetet, har den dröjt in i det sista med propositioner, som
utan förfång borde ha kunnat avlämnas tidigare — om nu de viktiga
propositionerna i skrivande stund överhuvud taget avlevererats.
Då därtill kommer, att inga större partipolitiska frågor hittills
förekommit, åtminstone inga som kunnat konkurrera med Hitlers nya
skiftesförrättning i Centraleuropa om intresset, kan man ej förundra
sig över, att både plenisalarna och tribunerna varit glest befolkade.
Riksdagen har blivit ett slags distraktionens centrum. Dess sakligt
värdefulla arbete har gått folket liksom förbi. Blott det nya
frågeinstitutets tillkomst har verkat uppiggande på förhandlingarna, och
endast vid Ålandsdebatten skulle andra kammaren ha kunnat hänga
ut en röd lykta.
I den mån partistridernas dämpande är att tillskriva en allmänt
utbredd känsla av utrikespolitisk fara och därav betingad
samhörighet, behöver riksdagen icke tvivla på folkets överseende med bristen
på den politiska spänning, som eljest är parlamentens livsluft. Ingen
skulle våga det påståendet, att den nuvarande oppositionen och dess
ledare trots deras ofta skarpa kritik brista i ansvarsmedvetande eller
lojalitet mot regeringen — man behöver blott därmed jämföra den
dåvarande vänsteroppositionens frenesi åren 1916 och 1917 mot de
Hammarskjöldska och Swartzska ministärerna.
Men man frågar sig, om regeringens strama disciplinering av
majoritetspartiernas trupper äntligen modifierats på grund av läget ute
i världen, tilläventyrs också på grund av den ihållande kritiken från
utanförstående. Det har givits tecken, som tyda på att majoriteten
när det gäller nya initiativ, beträffande vilka ingen regeringens
prestige står på spel, något friare och obundnare än under föregående
år prövat uppslagen. I varje fall ha flera initiativ från
oppositionspartierna icke a priori avvisats utan ägnats en ärlig sakbehandling
och t. o. m. vunnit majoritetens bevågenhet. Och alldeles okänslig
för opinionen är givetvis ej ens den mäktigaste regering; när det
monstruösa och totalt sönderskjutna strandlagsförslaget t. v. lagts
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Tue Feb 20 23:29:24 2024
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/svtidskr/1939/0208.html
