Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 3 - Dagens frågor 26 mars 1939 - Finansiell försvarsberedskap. av R. S—n
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Dagens frågor
sett att på finansiell väg- ange den gräns, vid vilken de oförutsedda
händelserna ansågos vara av sådan räckvidd, att urtima riksdag
borde inkallas. Att den ifrågasatta beredskapsstatens omslutning av
detta skäl bör direkt baseras på en avvägning av Kungl. Maj:ts och
riksdagens inbördes befogenheter, är ett särdrag i förhållande till
beredskapsstaten för arbetslösheten, vilket till sist — ehuru mycket
vagt och obestämt — utsäges i departementets promemoria.
Det nu berörda förslaget behandlar således allenast det
konstitutionella problemet om regeringens utrustning med finansiella
möjligheter att möta en plötsligt påkommande krissituation. Vid sidan
av detta spörsmål ligger hela det vittutseende komplex av frågor,
som rör förstärkningen av budgetens inkomstsida och överhuvud
taget budgetens balansering. Att man vid krig eller krigsfara icke
kan undgå en underbalansering av budgeten torde vara uppenbart.
Detta hindrar dock icke, att vittgående beskärningar av utgifter för
andra ändamål böra vidtagas såsom komplement till
utgiftsökningarna för försvarsväsendet. I synnerhet torde betydande möjligheter
föreligga för en begränsning av de statliga kapitalinvesteringarna,
vare sig dessa äro lånemedelsfinansierade eller täckas av skattemedel.
Det torde vara praktiskt ogörligt att i beredskapsstaten fastslå de
utgifter av nu angivet slag, vilka skulle bortfalla vid
beredskapsstatens ikraftträdande. Men det får icke förgätas, att den möjlighet att
underlåta att utanordna av riksdagen anvisade anslag, som står
regeringen till buds, öppnar en utväg, som leder till samma mål.
Huru den särskilt under ett långvarigt krig ofrånkomliga
nettoökningen av statsutgifterna skall täckas, är ett problem, som man
helt enkelt icke kan avgöra på förhand; man får nöja sig med att
från fall till fall taga ställning till frågan om proportionen mellan
skatter och upplåning. Såväl skattepolitiken som lånepolitiken ställas
i en krigssituation inför särskilda problem. För båda bör emellertid
det gemensamma målet vara att såvitt som möjligt undvika, att
inflationistiska tendenser utlösas till följd av den rikligare
betalningsmedelsförsörjning, som uppstår genom statens ökade
efterfrågan på varor och tjänster. I den mån lånevägen anlitas bör det ske
under sådana former, som innebära största möjliga garanti, att
verkliga besparingar tagas i anspråk. Generaldirektör Orne har för sin
del i en uppmärksammad artikelserie i G. H. T. pläderat för att under
angivna förhållanden en höjning vidtages av bankernas
inlåningsräntor, vilken skulle gå samtidigt med en propaganda för ökad
sparsamhet; hr Orne förordar därjämte, att det på dessa vägar
framkallade insättningsöverskottet överföres i särskilda högprocentiga men
kortfristiga, statliga krigsobligationer. I varje fall är det uppenbart,
att den måhända, nära till hands liggande utväg, som består i en
för-skottering av medel från riksbanken, bör i det längsta undvikas.
Men även på beskattningens område blir det en huvuduppgift för
statsmakten att söka korrigera den förskjutning av inkomster och
förmögenheter, som erfarenhetsmässigt uppstår genom den
våldsamma minskningen av varumängd och produktion i krigstid. På
209
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
