Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 4 - Förtjänst, skicklighet och oväld. Av Natanael Beckman
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Natanael Beckman
befordringsgrund får överväga ett mindre enligt en föregående.
Beträffande undervisningsskickligheten gällde förr, att denna
skulle bedömas »efter provår, prov och föregående
lärareverksamhet». Sedan ha proven avskaffats och den föregående
lärareverksamheten strukits, givetvis icke därför, att den skall sakna
betydelse, utan därför, att dess betydelse ansetts självklar.
För att nu återkomma till frågan om rätten till tjänst, så skulle
jag vilja fördrista mig att framställa en tes. Bet förhåller sig
icke så, att rätten till tjänst är främmande för vårt svenska
be-fordringssystem. Fastmer bygger systemet på den tanken, att den
enligt lagen bäst kvalificerades enskilda rätt sammanfaller med
statens intresse.
Naturligtvis förutsätter detta, att reglerna för befordran kunnat
få en rent idealisk utformning. Detta kan icke någonsin i fullt
mått realiseras, och dock tror jag mig kunna påstå, att detta är
sakens principiella innebörd. Jag stöder mitt påstående på en
analys av vårt tillsättningsförfarande. Hela proceduren har, då
det gäller tjänster, som tillsättas efter ansökan, karaktären av en
privat process, där de sökande tvista om bättre rätt. Det hela.
börjar med att ansökan skall vara inne före ett visst klockslag.
Om den skickligaste kommer en minut för sent, så har han
förlorat rätten att komma i betraktande, ett i privata rättstvister
vanligt förhållande. Ur den omedelbara statsnyttans synpunkt
kan detta icke motiveras. Det är ett offer åt oväldens princip.
Det bjuder en svensk rättskänsla emot, att den tillsättande
myn-righeten skulle kunna ta upp en ansökan, som kommit för sent,
om den inlämnats av en gunstling, men lämna den obeaktad, om
den kom från en mindre välsedd person. Motsättningen mellan
Sveriges och Norges ordning kännetecknades av en högre norsk
ämbetsman så: »Her liar man ikke erhvervet nogen ret ved at
inelde sig i tide.» Så såg han saken någon gång på 90-talet, Och
då för ett par år sedan ecklesiastikministern ville avbryta en redan
påbörjad tillsättningsprocedur för en professur i filosofi, avböjde
riksdagen, som tydligen delade den norske ämbetsmannens åsikt,
att här i Sverige en sökande, som är kompetent och i laga ordning
hörsammat kallelsen att söka, har anspråk på staten att få
tjänsten, om han icke har någon överlägsen medtävlare.
Bestämmelsen, att vid läroverken en tjänst kan anslås på nytt, om högst två
sökande anmält sig, av vilka ingen anses önskvärd, fast formell
inkompetens icke föreligger, är så formulerad, att den framstår
244
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
