Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 5 - Vi och våra grannar i öster. Av Sigurd Curman
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
vidgade nordiska samarbete, måste man särskilt glädja sig åt.
Det ger oss hopp om sakens framtid.
Men — jag upprepar det — vi stå ännu blott i första början
av detta samarbete. Många äro de önskemål, man ville uppställa.
Bland dem är det särskilt ett, som i detta sammanhang ligger
mycket nära till hands och det är åtgärder för underlättandet för
studenter från de baltiska länderna att studera vid svenska
högskolor och likartade anstalter med möjlighet att få fullgiltiga
avgångsbetyg.
Det ligger i sakens natur, att det måste uppstå svårigheter för
de relativt små baltiska länderna att upprätthålla högre
utbildningsanstalter för alla de specialister, som äro nödvändiga i
landet. Så har man t. ex. i Litauen ända till år 1938 saknat en
veterinärhögskola. Man nödgades därför sända sina veterinärstudenter
till utlandet, och åtskilliga ha skaffat sig sin utbildning i
Tyskland, i Österrike o. s. v. Några ha också kommit till Sverige och
ha gått på Veterinärinstitutet. Jag tror icke det är någon
överdrift om jag påstår, att man helst skulle velat sända dem alla
till Sverige, i synnerhet under nuvarande kritiska politiska
förhållanden. Men dels är det trångt om platser vid våra
läroanstalter, dels kunna främlingarna ännu icke få för dem fullt
tillfredsställande avgångsbetyg.
Det förefaller mig vara ett ömsesidigt intresse att på allt sätt
undanrödja dylika svårigheter och att underlätta för våra
baltiska grannar möjligheten att få sina ungdomar specialutbildade
i Sverige, så att de ej mot sin önskan nödgas gå t. ex. till Tyskland.
Det är den sortens generositet, som vi måste söka visa dem, en
generositet, som f. ö. endast kan vara till ömsesidigt gagn. Ju
mera gemenskap vi kunna ha på ett naturligt sätt, dess bättre
är det. Den generositeten ha vi råd att kosta på oss, och den
kommer att betala sig ideellt.
Ja visst, det där låter ju allt gott och väl, men, invänder säkert
någon, det finns en stor svårighet, som ni helt förbigått och det
är språkfrågan. Språkfrågan, ja, visst utgör den en svårighet,
men dock en av dem som kan övervinnas. Att de balter, som vilja
studera i Sverige, lära sig svenska, är en självklar sak, och
erfarenheten visar, att de göra det med stor lätthet. Och vi andra,
svenskar och balter, få tala tyska, engelska eller franska med
varandra, vilket går utmärkt så länge man ej lägger politiska
synpunkter på dessa kommunikationsmedel, vilket ju tyvärr kan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
