Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 5 - Den kommunala indelningen och den kommunala självstyrelsen. Av Gunnar Persson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Den kommunala indelningen
lertid motstånd å ena sidan från formkonservativa
kommunalmän, som ej vilja acceptera någon förändring i kommunernas
yttre gestaltning. Å andra sidan vill man söka lösningen som
i ett enkelt räkneproblem antingen med stora schablonmässigt
tillformade förvaltningsenheter, eller så att de gamla gränserna
lämnas orubbade, men deras innehåll av förvaltningsuppgifter
överföres till den statliga administrationen.
En sådan överflyttning och centralisering till staten måste gå
förödande ut över vad vi betraktat som grundläggande led i det
medborgerliga livets växt i vårt samhälle. I det kommunala
arbetet har samlats för allmänna angelägenheter intresserade och
begåvade personer, som där fått skolning och erfarenhet för
olika uppgifter i samhällets tjänst. Hur ofta ha ej män, som
gjort värdefulla ocli hedrande insatser i den svenska riksdagens
arbete, fått sin medborgerliga skolning och träning väsentligen
i det kommunala arbetet. För lantmännen har det väl ansetts
vara nästan det enda möjliga eller i vart fall det mest naturliga
och riktiga att vägen till riksdagen skulle gå över de
kommunala uppdragen och arbetsuppgifterna. I viss grad har
detsamma gällt om sena tiders arbetarerepresentanter även om dessa
nog oftast fått sin första träning och tjänat sina sporrar i det
politiska och fackliga föreningslivet. Utan tvivel liar det också
varit en betydande styrka och för riksdagens verklighetssinne
välgörande att dess ledamöter i så stor utsträckning varit förtrogna
med de olika problem man haft att brottas med i det kommunala
livet.
Å andra sidan skall ingalunda förnekas att riksdagsmännens
starka förankring i kommunerna även liaft sina avigsidor. leke
så sällan har det hänt att kommunernas ekonomiska intressen
vägt tyngre än riksintresset vid avgörandet av vissa frågor och
försvårat en lösning efter rationella linjer. Att bringa
hemkommunen eller hemkommunerna en present har ofta betraktats som
en folkrepresentants plikt före andra plikter, och nog har man
ibland i andra kammaren fått intrycket, att dess ledamöter liaft
kommunaltröjan närmast livet. Men detta är ett pris, man måst
betala för den insikt, erfarenhet och förvaltningskunnighet som
riksdagen fått sig till godo från det kommunala livet och som
utan tvivel varit värd sitt pris många gånger om.
Vid ett övervägande av den kommunala självstyrelsens såväl
negativa som positiva värden kan man inte ölunda för vissa för-
311
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
