Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Häfte 5
- Dagens frågor 2 juni 1939
- Neutralitetens väg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
DAGENS FRÅGOR
Den 2 juni 1939.
Neutralitetens väg.
Under de senaste veckorna har Sverige definitivt valt
neutralitetens väg. Både från engelsk och från tysk sida
ha ansträngningar till närmanden gjorts. Hudsons visit i Stockholm
stod visserligen främst och officiellt i sammanhang med engelska
strävanden att åstadkomma en ur engelsk synpunkt förmånligare
balans i handeln med Sverige. Men avsikten torde också ha varit att
sondera möjligheterna för västmakterna att vinna Sverige för sin
inringningspolitik eller sitt s. k.fredsblock; lika sannolikt torde vara,
att dessa sonderingar i Stockholm omedelbart givit negativt utslag.
Och från Tyskland kom, i anslutning till Hitlers senaste riksdagstal,
det väntade erbjudandet om en non-aggressionspakt. Även om
begreppet non-aggressionspakt ej involverar en allians, skulle ingåendet av
en dylik ändock ha framstått som ett avsteg från Sveriges tidigare
opakterade neutralitet. I lyckligt funna ordalag, som av
pressuttalandena att döma uppenbarligen senterats i Berlin, ha Sverige, Norge
och Finland avböjt det tyska erbjudandet. Det finns anledning att
tro, att svenske ministern i Berlin inlagt stor förtjänst vid det
lyckliga avslutandet av de tysk-svenska avtalsförhandlingarna. Sverige
har därmed både tagit avstånd från att engagera sig för någon
västmakternas allianspolitik och sagt nej till ett särskilt neutralitetsavtal
med Tyskland och därmed axelmakterna. Vårt land har klart och
oförtydbart deklarerat sin vilja att oberoende av avtal stå neutralt
mot bägge de nuvarande maktgrupperna, blott hänvisande till sina
obrottsligt fredliga syften och den makt bakom ordet, som
försvarskrafterna kunna ställa.
Det visade sig emellertid, att det nordiska utrikespolitiska
samarbetet, som strängt taget oavbrutet fullföljts alltsedan världskrigets
utbrott och därefter manifesterats särskilt i folkförbundet, ej stod
rycken inför det tyska erbjudandet. Såväl Danmark som Finland
tvekade inför det tyska erbjudandet; medan Finland dock till sist
slöt upp vid Sveriges och Norges sida, föredrog Danmark att bryta
sig ut och ensamt acceptera Tysklands förslag. Danmarks läge är
det ojämförligt mest utsatta; landet har dessutom sitt
sönderjylländska gränsproblem och sin stora export till Tyskland. Ingen
missförstår därför Danmarks bevekelsegrunder, helst med tanke på
bräckligheten hos den försvarsbarriär, som det nästan lättsinnigt sorglösa
Stauningska Danmark håller sig med; non-aggressionspakten har
tydligen tänkts ersätta, vad Danmark underlåtit att självt skapa av
trygghet. Men man beklagar icke desto mindre, att den nordiska
fronten ej kunnat hålla, när det gällt att utforma ett gemensamt
neutralitetssystem i det nya världspolitiska läget. Och man frågar
sig dessutom, om värdet av det projekterade non-aggressionsavtalet
är så stort att det uppväger svagheten i Danmarks isolerade
uppträdande. Ger avtalet någon garanti för okränkbarheten av de danska
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Tue Feb 20 23:29:24 2024
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/svtidskr/1939/0337.html
