Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Häfte 6
- De internationella i Spanienkriget. Av Olof Ribbing
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
De internationella i Spanienkriget
liade den uppfattningen, att de på grund av sin klena konstitution
hyst mindervärdeskänslor och nu velat befria sig från dessa
genom att deltaga i ett krig.
*
En av de äldsta frivilliga jag träffade var italienare: 62 år
gammal. Han hade för sina förtjänster blivit befordrad till löjtnant
och gjorde numera expeditionstjänst. Han talade alla de språk
man rimligen kunde begära och ett par till, var hotellman och
frimurare. Han hade länge bott i Spanien, dock utan att lämna
sitt italienska medborgarskap, och hade ägt stora hotell i Madrid,
där hans hustru och barn ännu vistades. Han hade tagit emot
gästande kungar och prinsar och visste allt som var värt att veta
om hotell och restauranger.
»Jag har alltid rönt den största välvilja av Spanien», sade han.
»När nu landet och dess regering kom i ett svårt läge, ansåg jag det
vara min skyldighet, och den enda tack jag var mäktig, att ställa
mig i ledet till dess försvar.»
Denna 62-åriga italienare var emellertid inte ålderspresident
bland de internationella frivilliga. Den äldste fann jag i ett av
statsfängelserna i Barcelona, en tysk på 69 år, alltjämt menig
frontsoldat, tills ban på grund av någon obetydlig förseelse
hamnade i fängelset. Han hade inte därför förlorat sitt goda humör.
Han liksom de inemot 500 andra internationella fångarna i det
republikanska Spaniens ordinarie eller improviserade fängelser
fick nu gå igenom kontrollen och skickas mot gränsen.
I övrigt voro tyskarna nog de som liade sin politiska inriktning
mest klar. Många av dem hade erfarenheter från
koncentrationslägren där hemma, många hade i tid lämnat sitt land och vistats
ett eller annat år utomlands, vanligtvis i Frankrike. Tyskarnas
andlige ledare var Ludwig Renn, författare bl. a. till »Krieg»,
enligt min mening den bästa bok, som skrivits från världskriget.
Renn — hans ursprungliga namn behövs inte mer — hade inte
lämnats omärkt av de två krigen, men hans andliga spänstighet
var oförminskad. Och han var i ständig verksamhet.
Det var nämligen så, att de internationella ofta fingo stanna
ganska länge i de samlingsläger, där de blivit förlagda efter
tillbakadragandet från fronten. Man fick vänta, först på kontrollen
och sedan på de av Frankrike mycket strängt ransonerade
möjligheterna att passera gränsen. Vad tyskarna beträffar, skulle ju
375
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Tue Feb 20 23:29:24 2024
(aronsson)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/svtidskr/1939/0381.html
