Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 6 - De internationella i Spanienkriget. Av Olof Ribbing
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
De internationella i Spanienkriget
en sådan stadfästelse stod naturligtvis nu inte att få. Otaliga
dystra problem rullades upp under samtalen med de
internationella.
Hur liar det gått med den svensk på katalanska fronten, som
hade sin spanska hustru och sitt barn kvar i Madrid? Och hur
har det gått för hustrun och barnet?
Det var inte alltid lätt att komma till rätta med namnen på de
frivilliga. Det var inte bara därför att somliga nationer, som till
exempel tjeckerna, excellera i att ha namn med en rad
konsonanter i följd utan vokal. Men det var också därför, att inte så få
funnit det lämpligt att med hänsyn till hemmavarande familjs
och släkts säkerhet lägga sig till med ett nom de guerre. I
allmänhet kommo sådana internationella efter någon tid
förtroendefullt till kommissionen för att tala om hur det förhöll sig med
saken och få sitt riktiga namn bokfört.
I den republikanska arméns rullor fann man ibland namn, som
verkade rent franska. Det var då i regel katalaner det gällde.
Men så kunde man plötsligt stöta på ett namn, som närmast förde
tanken till Lettland eller Litauen. Då var det en bask!
En alldeles särskild grupp utgjorde dou internationella
sjukhuspersonalen. Också den föll under samma stränga bestämmelser
som de frivilliga i övrigt: den skulle kontrolleras och evakueras.
Bland läkarna träffade man ofta medicinare från Tyskland,
England och Amerika. I det stora sjukhuset i Matarö utanför
Barcelona bestod läkar- och sjukvårdspersonalen av 15 olika
nationaliteter utom den spanska.
Tack vare det starka och kvalificerade internationella inslaget
hade sjukvården kunnat hållas på ett förvånande liögt plan.
Patienterna voro genomgående nöjda. Läkarna klagade endast
över bristen på medicin — i synnerhet var det ont om
bedövningsmedel. Man hade i flera fall fått göra operationer utan bedövning.
Av och till härjade emellertid tyfus i ett av de största sjukhusen.
Salarna med de svåraste tyfusfallen ha nog hos de besökande
stannat som det hemskaste minnet från Spanien i krig.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
