Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 6 - Om den attiska demokratien. Tre fingerade dialoger av Lukianos. Av Edgar Schumacher. Översatt av Emerik Olsoni - 1:sta samtalet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
för den enskilda, den kan gå under endast med folket självt. Men oss
håller denna tanke på att glida ur händerna. Ty de höga värden, som
äro gemensamma för många, måste tid efter annan om och om igen
bekännas och förkunnas. Marknadstorgets larm är högljutt, och det,
varom man ej mera talar, det faller snart i glömska. Men vi tala inte
mera om fosterlandet, endast om demokratien.
Ereunetes: Det du säger synes mig tänkvärt. Men är icke
demokratiens begrepp för oss athenare så sammanvuxet med
fäderneslandets idé, att då jag uttalar det ena, är det andra inbegripet, och det
ena står aldrig inför vår andes öga utan det andra?
Alethion: Det medger jag gärna. Men just detta faktum inger mig
betänkligheter. Här ha vi nu två idéer, som ställts sida vid sida som
lika berättigade; det förmodas, att den ena inte kan bestå utan den
andra — utan demokrati alltså intet Athen. Historien har annat att
förtälja, eller, om du hellre vill se mot framtiden, förutsätt ett sådant
fall — du kan gärna betrakta det som en olycka, jag är av samma
mening, men för den skull är den nu dock inte otänkbar — förutsätt
alltså att Athens demokratiska statsform skulle förvandlas till något
annat. Skulle därav uppstå en förevändning för dig att inte längre
älska ditt fosterland? Är inte skyldigheten att älska det, som är en
heligt, desto heligare, om det råkar i olycka? Jag bekänner för dig:
jag skulle känna mig som athenare, jag skulle känna mig förpliktad
mot mitt fädernesland även om det genom en oförutsägbar händelse
skulle återföras under en Peisistratos’ tyranni, även om Platos
kommunistiska stat där skulle förverkligas. Vad skulle det vara för en
fosterlandskärlek, som inte skulle bestå i alla jordelivets skeden, som
skulle förbli trogen endast med det förbehållet, att vissa yttre villkor
uppfyllas? Jag skall upprepa, vår demokratiska författning värderar
jag som den bästa, som jag enligt min uppfattning kan önska det
athenska folket, men det får inte sättas i stället för själva
fosterlandet; den skall tjäna fäderneslandet, inte behärska det.
Ereunetes: Jag kan gå rätt långt i samförstånd med dig. Jag
frågar mig blott, är det inte sist och slutligen blott en strid om ord?
Står inte i själva verket du och jag och varje fosterlandsälskande
athenare på samma grund? Vad betyder det, om den ena mera brukar
ett, den andra mera ett annat ord för samma sak? Det avgörande är
och förblir dock hängivelsen för själva saken.
Alethion: Ja och nej. För oss båda är det kanske blott ett spel med
tankar i den angenäma vissheten, att vi förstå varandra fullständigt.
Men det är icke alltid, det är väl endast undantagsvis så. Det är just
folkens högsta värden som böra hägnas och vårdas, för att de icke
skola förtvina. Och nu tänker jag på Athens ungdom. Är det
verkligen likgiltigt, om du talar om den attiska demokratien eller om
fädernestaden Athen? Ungdomen hänför du endast med sådana idéer,
ur vilka Gudomens fläkt andas. Det är möjligt, att den överkloka
och resignerade ålderdomen förlorar sin förmåga till hänförelse
inför Gudomen; men den tillhör ungdomen, och den är det bästa den
äger. Förkunna för ungdomen det attiska fäderneslandets gudomliga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
