Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 6 - Om den attiska demokratien. Tre fingerade dialoger av Lukianos. Av Edgar Schumacher. Översatt av Emerik Olsoni - 2:dra samtalet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
återkomma till dina lovord över Demosthenes, är du övertygad om att
demokratiens anspråk och Athens levnadsbehov täcka varandra?
Demegoros: Hade du, käre vän, i stället för att spinna på dina egna
ej alltför klara tankar hört mitt stora tal på agoran för ej länge
sedan, så skulle du ha vetat, att Athen och demokratien äro ett och
samma begrepp.
Alethion: Jag tror mig redan en gång ha hört något liknande; men
det gjorde ej nödigt intryck på mig. Om jag alltså fattat saken rätt,
så är det så, att man blott behöver troget beakta demokratiens
fordringar för att utan vidare tjäna Athens högsta intressen?
Demegoros: Just så är det.
Alethion: Därmed är alltså den fordran, som en teori uppställer,
högre än livets egna krav? Är inte det egentligen ett valspråk för
tyranner? Och jag fruktar att jag genomskådar din innersta mening;
Athens öde är intet, demokratiens öde är allt.
Demegoros: Bevisa detta fräcka påstående!
Alethion: Ett bevis kan väl här knappast presteras. Men jag vill
säga dig mina grunder. Betrakta vårt nuvarande tillstånd; konungen
av Makedonien är såsom självhärskare demokratiens naturliga
fiende, liksom vi demokrater till vår natur äro tyranniets fiender. Det
låter sig inte ändras, ty du kan knappast vara nog förmäten att tro
dig kunna omvända konung Filippos till demokratien, och jag aktar
det attiska folket för högt för att frukta, att det skulle ha kunnat
misstaga sig beträffande sin egen statsform.
Demegoros: Och därmed medger du ju hur rätt jag har.
Alethion: Det är en svaghet hos er, stora statsmän, att ni höra på
en främmande åsikt blott så länge, som den tilltalar er, och inte har
viljan att höra den till slut, ännu mindre fullfölja dess tankegång.
Tungt vägande frågor lösas dock sällan med ett par klingande ord.
Om du tillåter, vill jag dock avsluta min påbörjade betraktelse. Det
finns alltså, om vi betrakta Athen och Makedonien blott som politiska
formationer, ingen möjlighet till förlikning. För mig åter betyder
en stat mera än en politisk formation, för mig är den ett levande,
ett besjälat väsen. Envar formar sig enligt sina egna lagar, och
möjligen spela även tillfälligheter därvid in. För var och en är den egna
formen behaglig, medan den andras stundom är honom misstänklig.
Men förnuftiga människor emellan låter man varandra ömsesidigt
gälla för vad man är och aktar den andres väsen, även om formen
väcker misshag. Och om än väsendet vore honom motbjudande, så
skall den kloke förstå, att det inte är hans sak att ändra den andre,
och att tala illa därom blott stärker honom i hans väsen. Jag kan
visserligen tänka mig den möjligheten, att Athens demokrati och
Makedoniens tyranni skulle kunna försonas eller åtminstone skulle
kunna fördraga varandra. Men de små skrikhalsarna kunna och vilja
det inte, och den store gaphalsen Demosthenes allra minst. Så hetsa
de sedan månader till krig emot Filippos, inte därför att
fäderneslandet på något sätt skulle hotas av honom, utan därför att hans
existens är för demokratien obekväm. Det har gått så långt, att jag
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
