Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 7 - Kristendomen inför samhällsfrågorna. Av John Cullberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Jolin Cullberg
de givna instanserna av mellanfolkligt, statligt ocli kommunalt
slag. Jag förbiser icke, att viktiga undantag givas, framför allt
i den kyrkliga diakonien. Men undantagen se snarast ut att
bekräfta regeln.
Denna utveckling synes vara helt följdriktig, en smidig
»anpassning efter verkligheten». Och det är svårt att på enskilda
punkter framställa befogade anmärkningar. Likväl få vi icke vara
blinda för de väldiga riskmoment, som liär ur kristen synpunkt
föreligga. Låt mig åter hänvisa till två omständigheter.
Den kristet-sociala verksamheten hotar att jör värld slig as. Den
äktkristna grundsynen på det mänskliga gemenskapslivet som en
Guds nyskapelse av rent personlig art blir mer och mer dimmig.
En from fras, som man kan kosta på sig i predikningar men eljes
inte riktigt tar på allvar. Detta sammanhänger med den
eskato-logiska spänningens förflyktigande. Främlingskänslan i världen,
som gav en sällsam rymd och helgd åt de personliga relationerna
— kärlekens personliga gemenskap är verkligen icke av denna
världen —, förbytes i idyllisk och flack hemtamhet. Intresset
inriktas på åtgärder, som rimligtvis böra genomföras av
fattigvårdsstyrelser och barnavårdsnämnder, kanske rent av i riksdagen. Det
som kommer »ovanifrån» kan ju alltid få sitt i den trängre kretsen.
Vidare. Det kristet-sociala omdömet förlorar sin säkerhet. I
stället för den tvingande appellen till samvetet — gå du och gör
sammalunda! — får man en massa invecklade problem, där snart
sagt varje ståndpunkt kan »kristet» legitimeras — medan man inte
är riktigt säker på någon. Följden blir en högst plågsam
förvirring. Å ena sidan drar man sig för att säga något bestämt i de
sociala tingen — av välmotiverad rädsla att bli slagen på
fingrarna av någon nationalekonomisk expert, som bättre känner det
faktiska läget. Och så tar man det säkra för det osäkra och
inskränker sig på predikstol och annorstädes till en individualistisk
förkunnelse efter schemat »Gud och själen, själen och Gud,
ingenting annat», alldeles som om det mänskliga samlivets frågor ur
kristen synpunkt vore likgiltiga eller i varje fall av underordnad
betydelse. En för ett par år sedan ventilerad
prästmötesavhand-ling ger på denna punkt en intressant belysning särskilt åt svensk
nutidspredikan (Törd Ström: Det timliga i evighetens ljus). Å
andra sidan presteras en betydande ovederhäftighet, när man
tvingas in på de sociala problemen, väl med den underförstådda
förutsättningen, att den ena ståndpunkten kan vara lika god som
438
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
