Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 7 - Vetenskapsakademien 200 år. Av Bengt Hildebrand
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Bengt Hildebrand
både av de namn, som stiftarna först tänkt ge sitt samfund, och
av akademiens karaktär, sådan denna framgår särskilt av dess
utgivna Handlingar. Vetenskapsakademien är således icke stiftad
av vetenskapsmän i modern mening utan av ekonomientusiaster,
icke för rent vetenskapliga mål utan för näringspolitiska syften.
Härom voro i själva verket alla eniga, både stiftarna och hela den
äldre ledamotsuppsättningen. Akademiens store sekreterare under
34 år, astronomen Pehr Wilhelm Wargentin, kan därför också 1751
yttra, att hushållskonsten var den angelägnaste ocli vidsträcktaste
av alla vetenskaper, vilket akademiens »prisvärde stiftare visligen
betänkt». Ännu 1770 talar Wargentin om en »Oeconomisk
Vetenskaps Academie sådan som vår». Akademiens historia fram till
den stora omvälvningen 1818—1821 är på så vis berättelsen om,
liur ekonomientusiasmen slappnar av och hur naturforskningen
får övertaget. Den rent vetenskapliga linjen fick småningom
starkare försvarare i Linné, som också han från början varmt
omfattat ekonomiprogrammet, och även i Wargentin, vilken som den
betydande forskare han var icke kunde stå alldeles främmande för
dylika synpunkter. Emellertid torde vi här ha rätt att se också
en personlig utveckling hos Linné och Wargentin fram till mera
vetenskaplig uppfattning i vår mening. Det kan för övrigt vara
svårt att säga, var ekonomin slutar och naturstudiet börjar eller
tvärtom i de otaliga rön, med vilka akademiens Handlingar
uppfylldes under frihetstiden. Ytterlighetsrepresentanten inom
akademien för den syntes av ekonomi och naturvetenskap, som
betraktade även ali naturforskning som »pedanteri», om den icke
syftade till det nyttiga, var Pehr Kalm.
Vetenskapsakademiens egentlige initiativtagare var Mårten
Triewald, dess organisatör Höpken, medan Linné blev en av dess
främste ledare och akademiens största svenska namn. Triewald
och Alströmer hade länge bott i England, deras akademiideal var
Royal Society; Linné kände dessutom Académie des Sciences.
Anders Celsius, som nära samverkade med stiftarna vid starten,
framhöll direkt Parisakademien som mönster. Stiftarnas bristande
intresse för humaniora gjorde, att man anslöt till det franska
systemet och ej till typen av Leibniz’ universalakademi. När i Sverige
1786 Vitterhets Historie och Antikvitets Akademien samt Svenska
Akademien tillkommo, blev det franska mönstret för våra
akademier än mer påtagligt. De franska akademiernas senare
sammanslutning till Institut de France vann dock ej efterföljd i Sverige.
448
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
