Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 7 - Castlereagh — en stor fredsstiftare. Av Torvald T:son Höjer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
mästare Pitt, med vilken han under dennes sista år tycks hava
diskuterat de stora europeiska spörsmålen. När han i april 1813 med
tsaren inledde diskussionen om Europas rekonstruktion, sände han
sin ambassadör en kopia av Pitts stora depesch den 19 januari 1805,
tillkommen under Castlereaghs egen medverkan som svar på
Alexander I:s förslag, och grundtankarna i detta märkliga aktstycke
synas hava lett Pitts lärjunge under hela fredsarbetet 1814—1815.
Ändamålen för den beramade alliansen hade av Pitt fixerats
till tre: 1) Att befria de av Frankrike erövrade områdena och
återföra Frankrike inom dess forna gränser. 2) Att ordna de befriade
områdena, så att de gåve största möjliga trygghet mot nya franska
erövringsförsök. 3) Att vid fredens återställande skapa en allmän
överenskommelse och garanti för de olika staternas trygghet och
för folkrättens återupprättande.
Det var det andra av dessa syften, som mest intresserade Pitt,
då det direkt gällde den engelska jämviktspolitikens gamla
problem. Pitts grundtanke var återställandet, när detta var förenligt
med åstadkommandet av verklig stabilitet i statssystemet. Därför
borde Holland, Schweiz, Sardinien och Toscana återupprättas.
Däremot funnes det andra territorier, som voro alltför svaga för
en självständig tillvaro och borde användas för skapande av
barriärer mot den franska erövringslusten. Bland dessa nämnde Pitt
de västtyska och italienska småstaterna. Framför allt gällde det
att stärka Österrike och Preussen, så att de effektivt kunde hålla
Frankrike i schack i Italien och vid Rhen. Konsekvensen blev,
att Sardinien borde utvidgas med Genua, Parma och en del av
Lombardiet samt i likhet med Toscana bringas i direkt kontakt
med de österrikiska territorierna. Medan sålunda Frankrike i
söder skulle bevakas av ett förstärkt Sardinien, stött på Österrike,
utvidgades i norr Holland med en del av Flandern och baserades
på det med resten av Belgien, Luxemburg och området mellan
Maas och Mosel stärkta Preussen, åt vilket även de tyska
områdena öster om Mosel borde anförtros. Eventuellt ifrågasatte
emellertid Pitt, att en större del av Belgien skulle givas åt Holland
i stället för åt Preussen. Slutligen föreslog han, att vid freden en
allmän europeisk garantitraktat skulle slutas mellan alla
europeiska stater för att skydda deras territorier mot angrepp,
framför allt från Frankrike. Vidare skulle de tyska och italienska
staterna sammanslutas i federativa enheter för att vinna ökad styrka.
Men om detta skulle visa sig ogörligt i Tyskland, föreslog Pitt i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
