Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Häfte 7
- Dagens frågor 11 sept. 1939
- Nationalsocialismen och bolsjevismen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
DAGENS FRÅGOR
Den 11 sept. 1939.
Nationalsocialismen och bolsjevismen.
Den 26 nov. 1936 undertecknades i Berlin det
första avtalet i den serie av fördrag, som till
sin upphovsman hade sedermera riksutrikesministern von
Ribbentrop och som fått namnet Antikominternpakten. De båda
fördragsslutande makterna voro Tyskland och Japan. I den samtidigt
utfärdade tyska regeringskommunikén hette det bl. a.: »I detta avtal
kommer det med all tydlighet till uttryck, att det blott rör sig om en
defensiv åtgärd. Ty det är icke de båda höga fördragsslutande
makterna, som utmanat den Kommunistiska Internationalen, utan den
Kommunistiska Internationalen har genom en följd av
provokationshandlingar, revolutionära upprorsförsök, anarkistiska
omstörtningsrörelser och samvetslösa, folkförstörande upplösningstendenser
försökt att på det allvarligaste oroa hela världen och störta denna i ett
kaos, vars konsekvenser ej kunna överblickas.»
Den 6 nov. 1937 undertecknades i Palazzo Chigi ett protokoll, enligt
vilket Italien anslöt sig till den tysk-japanska överenskommelsen;
som en hövlighetsåtbörd fick Italien rangen av ursprunglig
signatärmakt, trots dess dröjsmål ett helt år med att ansluta sig till det
tysk-japanska avtalet. I början av året 1939 förklarade sig även Ungern
genom utrikesminister Csaky berett att ansluta sig till pakten och
vedervågade därmed upprätthållandet av de diplomatiska
förbindelserna med Sovjetunionen. Några dagar senare kom även
Manschukuos accession, i samband varmed Japan i en officiell förklaring
uttalade att Ungerns och Manschukuos anslutning föranleder till den
berättigade förhoppningen att andra stater å sin sida skola ansluta
sig. Senare kom även Franco-Spaniens anslutning, och i våras
hoppades man i Tyskland, att flera stater — Portugal, Jugoslavien,
Bulgarien m. fl. — skulle sluta upp vid axelmakternas och Japans sida.
Även om dessa stater icke undertecknade avtalet, kunde de — enligt
den andra av avtalets tre ganska intetsägande artiklar — inbjudas
att vidtaga åtgärder i avtalets anda och bilda ett
sympatisörstaternas block.
Redan när man för ett par år sedan började höra talas om
Antikominternpakten och dess idelogiska frontbildning, betecknades den
— icke minst av dess tillskyndare — såsom ett mellanfolkligt unicum.
Sedan Tyskland och Ryssland den 22 augusti slutit sitt måhända
mycket vittgående nonaggressionsavtal, har beteckningen fått en
verklig och levande realitet. Särskilt förbluffad och moraliskt
indignerad över händelsernas oanat snabba vändning synes
signatärmakten i Yttersta Östern ha blivit och säkerligen förlorade Västerlandet
det mesta av den moraliska kredit, det tilläventyrs ännu åtnjöt i
Österlandet.
— — —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Tue Feb 20 23:29:24 2024
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/svtidskr/1939/0485.html
