Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 8 - Fred eller förödelse?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Vi behöva här icke utbreda oss om de humanitära värden, som
varje krig och framför allt ett intensifierat modernt krig på det
brutalaste sätt måste kränka. Det vore otroligt, om icke fruktan
och avskyn härför vore ännu större i kombattantstaterna än i de
neutrala, ännu så länge ofta sorglöst optimistiska länderna. Vi
skola ej heller särskilt understryka de neutrala staternas växande
svårigheter för sin handel, sin folkförsörjning och tilläventyrs
sitt fulla oberoende. Ur mänsklig synpunkt kan deras belägenhet,
hur bekymmersam den än må bli, dock aldrig jämföras med de
krigförande staternas, där ungdomen är dömd att förblöda, där
kulturskapelserna skola läggas i ruiner och där seklers
mödosamma uppbyggnadsarbete skall slås i spillror.
Därför frågar man sig förvisso nu över hela världen: Finns det
ingen utsikt till en sådan frontförändring i Tyskland, som
öppnar utsikter till fred, innan katastrofen fullbordats och innan
folkhatet hunnit förvilda vår världsdel? Man torde ha rätt att
tolka västmakternas fredsvillkor därhän, att de — måhända med
vissa gränsjämkningar — fordra restaurerandet både av Polen
(åtminstone det av tyskarna nu besatta, egentliga Polen) och av
det forna Tjeckoslovakiens slaviska delar. Vidare kräva de
garantier för att den var sjätte månad återkommande tyska
diplomatiska och territoriella aktionen upphör. I dessa garantier
måste framför allt ligga kravet på en nedrustning samt
upprättandet av ett nytt mellanfolkligt fredsinstrument, med bättre
fäste i verklighetens mark än det Wilson—Clemenceauska
folkförbundet. Västmakternas försummelse att i tid uti ett större
sammanhang justera Versaillesfredens resterande orättvisor på
olika håll i Europa borde samtidigt gottgöras. På denna
grundval borde frågan om ekonomiska intressesfärer därefter kunna
lösas, i en anda höjd över Versaillesfredens hämndkänslor, utan
annekteringsmetoder men med beaktande av varje stats behov och
förmåga, allt med målet att främja hela Europas välstånd. Även
nationaliteternas problem borde samtidigt kunna bringas till en
lösning, frigjord från nutida animaliska instinkter. En sådan
fred skulle varken få sanktionera våldet eller uppskjuta
problemens knäckande. Den skulle vara preventiv och konstruktiv. Den
skulle bygga på den dyrköpta insikten för Europa, att en rättvis
fred för varje stat i längden är förmånligare än ett segerrikt krig.
Då Tyskland mänskligt att döma trots alla pakter nu är
hårdast pressat samt vid ett långvarigt krig löper de största yttre
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
