Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Häfte 8
- Genombrottet på östvallen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
GENOMBROTTET
PÅ ÖSTVALLEN
När det föregående världskriget år 1914 bröt ut, levde vi här i
Sverige under trycket av den ryska faran, vilken hängde som ett
åskmoln inpå knutarna och vilken intensivt debatterades både i
riksdag och i pressen. Mångas sympati för det dåtida Tyskland
härflöt i väsentlig grad från det faktum, att Tyskland stod i
frontställning mot Ryssland och bildade spärr mot panslavismens flöde
mot väster. De som hunnit upp i medelåldern och därutöver
erinra sig säkerligen de befriande känslor, som väcktes till liv vid
underrättelserna om Tannenberg och den ryska ångvältens
debacle. När man som fallet är med Sverige i fyrahundra år brottats
med rysk utrikespolitik, har man hunnit göra många erfarenheter
om de ständigt latenta risker, som här ligga förborgade. Icke
heller glömma vi svenskar, att vi en gång slogos vid Narva och
Poltava och att vi icke prisgåvo vår historiska uppgift, förrän vi efter
ett tjugoettårigt krig stodo maktlösa.
Hur är läget i dag? Den ryska offensiven mot väster är åter i
gång och nu är den dubbelt farligare därför att den
representerar icke blott panslavism utan även bolsjevism. I detta ödesdigra
läge finnes ingen väktare för dörren. Västmakterna sökte under
sommarens förhandlingar trubba av de ryska anspråken och hejda
den ryska expansionen, som visade sig ha stark aggressiv
karaktär. Det blev uppenbart för världen vad som länge varit
uppenbart för Sverige, nämligen att Ryssland har en jättes aptit och
att föga gott är att vänta från panslavismen och dess ideologiska
stöttrupper. Trots att det låg frestande nära till hands för
västmakterna att acceptera de ryska villkoren, ansågo de sig ej kunna
låna sig till den av ryssarna föreslagna bytesaffären utan drogo
sig tillbaka. I och för sig skulle detta icke ha betytt så mycket
för bevarandet av status quo i Östeuropa, ty Tyskland återstod
och det var mänskligt att döma predestinerat att hålla Ryssland
stången. Den nazistiska statsledningen hade ju år efter år
predikat kamp mot den världsförhärjande bolsjevismen och den röde
tsaren och inga ord hade varit starka nog för att utmåla farorna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Tue Feb 20 23:29:24 2024
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/svtidskr/1939/0504.html
