Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 8 - Varer svenske!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
VARER SVENSKE!
U NDER legislatnrperioden 1933—1936 diskuterades mycket
tanken på en undantagslagstiftning mot samhällsupplösande partier.
Vid denna tid hade det ena landet efter det andra reagerat mot
att tolerera politiska sammanslutningar, som öppet förklarade sig
eftersträva att omstörta samhällsordningen, till nöds med
våldsamma medel. En alltför stor flathet mot revoltens predikare
kunde, ansågo många, uppfattas såsom en missriktad frihetssyn;
snarast borde det visa samhällets inre styrka, om den kompakta
majoritet, som hyllade ett folkligt styrelsesätt och tron på en av
folkmeningens förändringar betingad demokratiskt fredlig
utveckling, resolut utsöndrade från politiska rättigheter de
personer och grupper, vilkas idévärld var det revolutionära våldets.
Med stöd av en kommittéutredning framlades vid 1936 års riksdag
motionsledes förslag till en lagstiftning mot samhällsfientlig
verksamhet, vilken skulle ge domstolarna rätt att upplösa
samhälls-fientliga partier. Det är välbekant, att dessa förslag i första
lagutskottet samlade alla de borgerliga rösterna — och de borgerliga
ägde ännu vid denna tid majoritet i bägge kamrarna — men att
socialdemokraterna och kommunisterna tack vare några
bonde-förbundares hjälp i andra kammaren sent en vårnatt och efter
en häftig debatt lyckades fälla dem. Majoritetens skäl voro de
kända och ofta upprepade: upplysning är bättre än
(tvångs)upp-lösning; till demokratien hör obegränsad opinions- och
föreningsrätt; kommunismen och nazismen i landet vore alltför puerila och
ofarliga för att behövas hedras med tvångslagar. Betecknande var,
att statsminister Hansson, som tidigare tycktes anse en
beredskapslagstiftning mot den svenska nazismen måhända nödig, efter
dess snart uppenbarade fiasko fann en även kommunismen
drabbande lagstiftning obehövlig.
Den dåvarande diskussionen rörde sig med begreppet
samhällsfientlig verksamhet. För de borgerliga tedde det sig icke som
något med demokrati oförenligt att göra processen kort med
antidemokratiska partier. Men många arbetare skulle, trots att
kommunismen för dem ter sig som ett odrägligt samhällsont eller den
svenska nationalsocialismen som en vederstygglighet, lika ostri-
500
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
