Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 8 - Överklassens ansvar. Av Gunnar Heckscher
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Överklassens ansvar
liander. »Skattebetalarnas gnäll» får icke störa idyllen i
folkhemmet. Endast de intellektuella kunna fortfarande få vara med i
leken, helst om de lägga sig till med den rätta proletära
åskådningen.
Ocli det må nu så vara. Det får i varje fall ej finnas någon
tvekan om, att exempelvis fackföreningsmän och bondeledare hälsas
välkomna i den ledande klassen. Om det är klokt av dem att i
den utsträckning som på sistone skett söka utesluta andra sociala
grupper från ansvaret och makten, må lämnas därhän. I varje fall
liar det svenska samhället på denna väg tillförts personliga
kapaciteter, vilka ingen skulle vilja vara utan, och som i dessa
brydsamma tider väl behövas.
Men den nya överklassen har ett fel som kan bli ödesdigert, ej
blott för den, utan för landet i dess helhet. Den har icke uppfattat
det ansvar som följer med överklasställningen. Den har icke velat
och icke vågat leda.
I en missförstådd demokratisk kolartro ha våra maktägande
politiker, våra opinionsbildande tidningsmän, våra folkbildare och
huvudmännen för våra ekonomiska organisationer trott, att deras
uppgift inskränkte sig till att avlyssna folkviljan och rätta sig
efter vad de på denna väg erfarit. Resultatet liar blivit en
an-svarslösliet, vars följder i dessa dagar stå inför våra ögon.
Folkviljan har nämligen — som man kunnat vänta, när den lämnades
utan ledning — klart och tydligt samlat sig kring ett enda krav:
större materiella förmåner och ökad bevämlighet för den enskilde,
ökad hänsyn till de ekonomiska intressena hos alla grupper, vilkas
numerär var tillräckligt stor för att de skulle kunna göra sig
hörda. En klok statsledning har under alla förhållanden
skyldig-bet att beakta önskemål av denna art. En allmän höjning av
levnadsstandarden och den ekonomiska säkerhetskänslan är utan
tvekan önskvärd. Den gamla överklassen hade alltför litet insett
betydelsen härav. Men vad som nu har skett och utgör den nya
överklassens tunga skuldbörda, det är, att inga andra hänsyn är dessa
tagits, att intet åtgjorts för att på lång sikt säkra vårt folks
framtid och förutsättningarna för den frihet och det yttre lugn,
varförutan den liöga levnadsstandarden blir ej blott värdelös utan
även omöjlig att upprätthålla. Av hänsyn till en skoskavspacifism,
som knappast ens bort vara värd hyggligt folks förakt, har man
låtit våra försvarskrafter förfalla. Vårt näringsliv har reglerats
utan ali känsla för sambandet mellan handelspolitik och neutrali-
525
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
