Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 8 - Litteratur - Svensk idealism. Av Hugo Odeberg - Algot Werin: Svensk idealism
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Det är otvivelaktigt att den syntes av kristendom och kultur som
idealismen eftersträvade och även framskapade icke är identisk med
urkristendomen. Det är därför obefogat, när man förebrått en
nutida forskning, ofta kallad lundateologin, för att den velat betona
kristendomens egenart gent emot den kristna idealismen. Ett sådant
framhävande av kristendomens egenart innebär intet angrepp på
idealismen. Tvärtom. Den kan tjäna att framhäva idealismens
verkliga företräden och dess förtjänster om kristendom och mänsklighet.
Ty man kan fråga sig, om icke idealismen såsom åskådning och
själsstämning är den som kommer kristendomen närmast. Man kan
fråga sig om icke ett sökande efter den gestalt, som kommer den
ideale kristne närmast, just träffar på den kristne idealisten. Ty den
kristne idealisten har något, som mycket väl kan saknas hos den än
så rättrogne konfessionisten, moralisten och kyrkomannen: tron på
en de andliga orsakernas värld bakom fenomenvärlden. För den till
en materialistisk tidsanda anpassade kyrkomannen bli kristendomens
grundtankar och grundstämning oftast endast en munnens
bekännelse: han räknar i grunden icke med kristendomen annat än som en
yttre moralisk faktor i den mänskliga samlevnaden, där den icke rent
av blir blott en vehikel för hans egen karriär. Anspråkslösheten blir
meningslös, ty endast det som kan göra sig gällande i det yttre kan
där ha någon verkan. Idealismen kan mycket bättre förstå eller
åtminstone ana — den är gärna för ödmjuk för att mena sig förstå —
att Gud kan uppenbara sig i den stilla susningen »the still, small
voice» snarare än i jordbävningen, elden och stormen.
Det må än en gång betonas, att Werins bok ingalunda framhäver
idealismen genom att angripa dess belackare. På ett försynt sätt utan
alla later får den svenska idealismens stora gestalter och diktverk
framträda och tala för sig själva, till den verkan det kan hava på
läsarens själ och fantasi. Det längsta Werin kan sträcka sig till i
fråga om apologi, är följande stillsamma påpekande: »Hur man än
numera må döma — från skilda håll — om den kristna humanism
som på svensk botten representeras av Tegnér, Runeberg och
Rydberg, säkert är att den har manifesterat sig i litterära verk som bestå
oberoende av åskådningar.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
