Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 8 - Dagens frågor 14 okt. 1939 - Det ryska hotet mot Indien
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Dagens frågor
stor del utrustade med moderna europeiska vapen, men kunna dock
knappast användas för annat än guerillakrig.
De ryska trupperna torde därför knappast möta något allvarligare
motstånd vid en eventuell marsch genom Afghanistan, då deras
överlägsenhet med mekaniserade vapen dessutom är absolut.
Liksom på 1880-talet och tiden därefter ligga nu två huvudvägar
öppna för en invasionsarmé från norr och nordväst. Den kortaste
vägen går över passen i Hindukush. Från Kelif och Termez på ryskt
område, belägna vid en bibana till den transkaspiska järnvägen, som
löper längs den afghanska gränsen vid Amu-darja, gå vägar genom
ett sandökenområde till Mazar-i-Sharif, huvudstaden i Afghanska
Turkestan. Härifrån går en väg, öppen för motor-trafik, till
huvudstaden Kabul. Vägen är emellertid icke anlagd med omsorg och är
därför så gott som ofarbar under november—maj, då de ständiga
regnen förvandla den till ett veritabelt gungfly. Uppe i Hindukush
passerar den en rad svåra pass. Det bäst utbyggda är Shibarpasset
(2,700 m. ö. h.). Vägen är här lagd i slingsystem, men krökarna är så
tvära att en ordinär lastbil icke kan taga dem utan ett flertal
back-ningar. Uppe i passen i Hindukush skulle för övrigt säkerligen det
afghanska guerillakriget sätta in med ali kraft och med utsikter till
framgång. Att förflytta större truppenheter över denna väg till
Indien är säkerligen uteslutet. Den har emellertid den fördelen att
vara den kortaste vägen till indiska gränsen. Sträckan från den
afghanska gränsstationen Patakissar mitt för Termez till Kabul är
506 till 617 km., beroende på vilka pass som väljas i Hindukush.
Härtill kommer så sträckan från Kabul över Djalalabad till Landi-khana
vid mynningen av Khaiberpasset, vilken är 252 km. I runt tal blir
därför hela vägsträckan 80 svenska mil.
Den lättast framkomliga vägen för en motoriserad armé är utan
tvivel den andra, den som leder över Herat och Kandahar. Här är
utgångspunkten på ryska sidan ändstationen Kushka, som ligger vid
en bibana, likaledes till den transkaspiska järnvägen. Härifrån går
en 121 km. lång väg med lättare stigningar, som är relativt lätt farbar
för motorfordon till Herat, den forna nyckeln till Indien. Från Herat
löper vägen huvudsakligen genom grusökenområden till Kandahar,
i runt tal 700 km., och slutligen återstår sträckan Kandahar—Chaman
vid indiska gränsen, som är 106 km. Denna har sedan länge varit
öppen för motortrafik. Sammanlagda vägen är här alltså omkring
90 svenska mil. Trots att denna väg liksom övriga afghanska vägar
av afghanerna själva betecknas som huvudvägar och lämpliga för
motortrafik äro inga av dem anlagda med någon omsorg utan endast
nödtorftigt utstakade. Vägen Herat—Kandahar leder emellertid
genom torra och ökenartade områden med relativt fast grund, och en
motoriserad armé torde utan större svårighet kunna taga sig fram
här oberoende av anlagd väg eller ej. På denna väg äro utsikterna
för ett afghanskt guerillakrig också ganska små, då terrängen är
öppen. I fall av ett genomtåg torde denna väg komma i första
rummet.
541
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
