Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 8 - Dagens frågor 14 okt. 1939 - »Nihilismens revolution»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Dagens frågor
slaget. Han synes tvärtom tillhöra de sällsynta människor, som
frivilligt avstå från makt och ställning därför att de icke vilja ha del
i vad de anse som brott mot det egna folket. Tydligt är att han hyser
varm kärlek till sitt land, ntan att därför betrakta kringliggande
länder som erövringsobjekt. En sådan mans vittnesmål kan i varje
fall och mer än de flestas vara värt ett kort referat.
Rauschnings uppfattning av nationalsocialismen antydes redan
genom bokens titel. När ledaren kallar nationalsocialismens triumf
för en seger för den nya ordningen, frågar Rauschning, vad det är
för en ny ordning. Han besvarar själv frågan. Den nya ordningen
är ingenting annat än rörelse, en ständig dynamism. Det är
likgiltigt, om man uppfattar den som social revolution eller
världsrevolution eller det ständiga kriget. Nationalsocialismen gör tabula rasa
med alla traditionella andliga värden. Det finns intet, som kommer
att förskonas från ödeläggelse. Man har använt andra metoder än
bolsjevikerna. Man har inte i samma grad skridit till fysisk
förintelse. Men resultatet är detsamma. Nationalsocialismen är en rent
destruktiv kraft och dess väsen är den rena nihilismen. Den saknar
ali moral i djupare mening och alla principer.
Det enda mål rörelsens ledande män verkligen syfta till är den
egna självhävdelsen. Alla samhällselement måste därför likriktas
och allt tänkbart motstånd skoningslöst krossas. Kampen mot
intelligensen och den fria vetenskapen beror ingalunda av något
minder-värdighetskomplex, utan kommer från den klara insikten, att den
fria anden är nationalsocialismens dödsfiende.
Det ledande skiktet är icke någon social eller kulturell elit. Den
nationalsocialistiska eliten sammanbindes av doktrinlösheten och
sammanföres av de valda kampmedlen. Vår kamp är den egentliga
urvalsfaktorn, säger man. Kallade äro de, som icke tänka eller ens
känna borgerligt. Att ha gått under i sin borgerliga existens var
under kampåren före omstörtningen icke något, som talade mot
ledaregenskaper i revolutionär mening. Tvärtom. Den äkta desperadon
har ingenting att förlora, men allt att vinna. När eliten i verkligheten
tjänar sig själv och sig allena, tror den sig eller föregiver den sig
tjäna det allmänna bästa. Men då kampmetoderna äro urvalsmetoder,
komma de hänsynslösaste, de starkaste fram. Några moraliska
hämningar få icke finnas, absolut skrupelfrihet och förmåga att snabbt
slå till äro de utmärkande kännetecknen. Det är naturligtvis icke den
officiella förkunnelsen, men det är den hållning, som konsekvent
intages. Den effektivaste ingrediensen är en hård vilja, beredd till allt.
Det är av utrymmesskäl icke möjligt att återgiva Rauschnings
skildring av skedet före revolutionens genombrott eller hans
intressanta analys av arméns ställning förr och nu. Men däremot skall i
stark förkortning angivas hans svar på frågan, hur eliten hävdar sig.
Man kan sammanfattningsvis hänvisa till tre medel: propaganda,
övervakning och terror. Dessa tre faktorer förenas i en mästerlig
taktik.
Till propagandan får man hänföra kulten för ledaren. Denne fram-
548
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
