Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 9 - Finland—Ryssland och Finland—Sverige. Av Hugo E. Pipping
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
non-agressionspakt av år 1932, som år 1934 förnyades att gälla till utgången
av år 1945. Enligt den bekräfta de bägge fördragsslutande
parterna Dorpatfredens gränser och förbinda sig" att lösa alla
eventuella konflikter på fredlig väg. Finlands klara anknytning till
det nordiska samarbetet och den på många sätt dokumenterade
neutralitetspolitiken bör också i sina tidigare skeden ha gjort
gynnsam effekt på Ryssland i anseende till dess dåvarande
ställning till Tyskland. Ett besök av dåvarande utrikesminister Rudolf
Holsti i Moskva år 1937 ansågs också bana väg för större
förståelse.
De vanliga små gränstrasslen, bråken med fredliga fiskare och
trakasserierna med genomfarten i Neva återkommo visserligen.
Men då förhandlingar angående handelsförbindelserna mellan
Finland och Ryssland inleddes i mars detta år, tänkte man sig
verkligen, att det fanns utsikter till positiva resultat.
Det var emellertid nu, som omslaget kom. Förhandlingarna
avbrötos plötsligt. Det uppgavs, att vissa politiska frågor först
måste klargöras. Vilka dessa voro, delgavs inte de finländska
underhandlarna och allmänheten, men det har allmänt sagts, att
det i någon form då gällde utöarna i Finska viken.
Nästa skede, där Finland och därjämte Sverige blev en smula
snävt behandlat av Ryssland, var i sammanhang med planerna
på Ålandsöarnas befästande, då dessa under senare hälften av
förra våren begynte antaga fastare form. Den negativa
inställning, som Ryssland då intog, kom, tror jag, som en överraskning.
Den var i varje fall mindre angenäm och utgjorde ett förebud till
senare prov på Rysslands politiska metodik.
Sedan dess ha olikartade händelser utvecklats i rask takt, men
dock — lyckligtvis — tillräckligt långsamt för att ge Finland
visst andrum och rådrum. Finlands namn förekom tidigt i
rapporterna från de engelsk-franska förhandlingarna i Moskva, vilka
uppenbarligen strandade just på meningsskiljaktigheter
beträffande vår ställning.
Finland nämndes däremot inte i sammanhang med den
rysk-tyska pakt, som sedan kom till stånd, och härav drogo
önskedrömmare den konklusionen, att nu var det slut med Rysslands
och Tysklands kapplöpning till Åland, och nu var det fredligt i
Östersjön. Dessa lyckliga optimister äro nu ganska olyckliga.
Ryssland har fått så fria händer i Baltikum, att Sovjet blivit
norra Östersjöns obestridda härskare, och man har åtminstone
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
