Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 9 - Finland—Ryssland och Finland—Sverige. Av Hugo E. Pipping
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
största vänskaplighet: få vi be om hatt, galoscher och paraply,
ty annars kan det hända, att vi dessutom taga ytterrocken och
guldklockan och litet till.
Att Ryssland har frångått sina krav på en ömsesidig
biståndspakt av baltisk typ, veta vi numera. Det får kanske betecknas
som en diplomatisk vinning, men ändå som ett ganska självfallet
medgivande. Det bör ju inte ha varit svårt att visa, att en sådan
pakt inte var förenlig med vår proklamerade neutralitet och att
den var onödig, då det redan fanns en non-agressionspakt med
lång giltighetstid.
I stället blev det »konkreta» frågor, som togos upp.
Motiveringen är, att staden Petersburg eller Leningrad och dess
förbindelser utåt måste tryggas. Det är visserligen inte längre
Rysslands huvudstad som det gäller — den motiveringen fick Finland
många gånger dragas med under föreningen med kejsardömet —
men det gäller dock en storstad, som på papperet hastigt och
lustigt växer till en folkmängd som närmar sig hela Finlands —
tre och en halv miljon! Petersburg kan, säges det, på trettio
kilometers håll nås av Finlands kanoner, och dess sjöförbindelse är
illa tryggad, så länge hela Finska vikens norra kust är i Finlands
besittning.
För sina ändamål — och då främst synbarligen för att skydda
Petersburg — anser sig Sovjet behöva tre områden, som
tillsammans utgöra hörnen i en triangel med Fiskarhalvön i toppen och
Hangöudd och Karelska näset som yttersta baspunkter. Dessutom
skall baslinjen dragas genom några öar.
Det skulle alltså bliva en triangel, som inskriver en stor del av
Finlands centrala territorium, som berövar Finland historiskt och
strategiskt värdefull mark i gamla Kexholms län, och som ger
Ryssland fästpunkter på Finlands alla tre tänkbara fronter, den
norra, den södra och den östra; någon västfront finnes som
bekant inte.
Vem som kunde tänkas hota Ryssland via Finland, söka vi
förgäves besked om, och varför Finland självt överhuvud skulle kunna
falla på den tanken att inlåta sig på östliga äventyr, antydes inte,
om ej möjligen i den passus, där det talas om påtryckning av en
annan makt, osagt vilken; men det är förstås England som avses.
En direkt udd mot Sverige finns åter i medgivandet av Finlands
rätt att befästa Ålandsöarna på villkor, att någon annan makt
icke deltager däri. Till förutsättning för andra makters
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
