Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 9 - Västerlandet. Av Eli F. Heckscher
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Eli F. Heckscher
första gången fritt fick omforma tillvaron, bygga upp en ny
vetenskap, en ny teknik och ett nytt samhälle efter bästa förmåga,
icke som tjänare under en bindande tradition eller en utomstående
makt. Förklaringen till den utveckling vår kulturkrets har
undergått särskilt under det senaste halvtannat århundradet är att
de yttre omvälvningarna föregåtts av en inre omvälvning, och
det gäller att komma dess rötter på spåren. Det är då, icke annat
än jag förstår, människoandens frigörelse eller, med andra ord,
individualismen man har att använda som förklaring.
Därnäst rättsordningen. Också den är i sin moderna gestalt en
skapelse av 1800-talet och en skapelse av individualismen. Den
skapar fasta band för mänskliga handlingar, inom vilkas murar
individen fritt kan röra sig. Den verkar alltså genom en förening
av styrka och begränsning, ömsesidigt stödjande varandra. Om
rättsordningen överskrider dessa gränser ocli försöker leda
individen, i stället för att inrama hans verksamhet, så liar den
övergått till despoti eller diktatur och därigenom i verkligheten
undergrävt sina egna förutsättningar. För att den nya
rättsordningen under 1800-talet skulle kunna förverkligas förelåg det
alltså två skenbart motsatta men i verkligheten ytterst
harmoniska tendenser. Å ena sidan måste staten skaffa sig de
maktmedel som behövdes för att framtvinga efterlevnad åt dess bud,
men å andra sidan måste den begränsa området för sitt
ingripande, både för att inom detta begränsade område kunna handla
med full effektivitet och för att sätta individerna i tillfälle att
utveckla sina krafter. Det måste skapas en stark statsmakt med
starkt medvetande om sin begränsning.
Detta var 1800-talets verk, t, o. m. i tre riktningar. För första
gången i historien fick flertalet stater en effektiv ocli hederlig
förvaltning. Europas mäktigaste monark under 1600-talet,
Ludvig XIV, kunde trots sin glans och sin makt icke framtvinga
efterlevnad från sina underlydande på orter som lågo helt nära
hans egen huvudstad; men den moderna staten behärskar
fullständigt sina organ i de avlägsnaste ändar av riket. Utan detta
hade 1800-talets utveckling varit omöjlig. Men hand i hand
därmed gick avlösningen av den allsmäktiga staten, medborgarna
fingo »subjektiva offentliga rättigheter», gent emot staten, inom
den av förvaltningen upprätthållna rättsordningens ram. Det var
vad Carlyle hånfullt kallade »anarkien pius poliskonstapeln»
—-en anarki som bar anmärkningsvärt rika frukter. Andra ledet i
578
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
