Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 10 - Sverige och Finlands strid för livet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
snötiden, skola kunna utnyttja sin numerära och delvis tekniska
överlägsenhet. Även om det skulle lyckas den röda armén att norr
om Ladoga och uppåt insätta truppmassor till en styrka av
omkring 300,000 man, är det för den föga organisationsdugliga
Sovjetstaten icke gärna tänkbart att nöjaktigt kunna sörja för
underhåll, materiel m. m. medels den enda, genom bombanfall kanske
tidvis avbrutna bana, som genomlöper de vidsträckta nejderna i
Fjärrkarelen och på Kolahalvön. Ju högre snötäcket växer desto
svårare måste det bli för ryssarna att i de mestadels obanade
trakterna i östra Finland framföra motoriserade förband.
Möjligheterna att upprätta tvärförbindelser mellan de framryckande
trupperna äro dessutom ytterst begränsade. Utsikterna för
försvararna att framgångsrikt gå till motanfall mot framskjutna
avdelningar få under sådana förhållanden anses stora; de måste ökas
i högsta grad, om armén kan få ett effektivt flyg som samverkande,
och i vissa fall kanske ryska avdelningar gå mot rena
katastrofen, därest deras förbindelser bakåt avskäras samt föda och
materiel tryta. För vintervana trupper bör det därför vara möjligt att
genom en rörlig krigföring tillfoga ryssarna allvarliga avbräck.
Den andra faktorn är de ryska truppernas mer än väntat svaga
kvalitet; den personliga utrustningen står uppenbarligen icke alls
i nivå med ett vinterfälttågs utomordentliga krav, och även om
åtskilliga korrespondenters mer eller mindre hårresande
skildringar skulle vara överdrivna, vittnar den röda arméns moral
icke om någon korstågslidelse. Den tredje faktorn är, att de
finländska trupperna under det långa nervkriget hunno väl
förberedas och göra sig gott hemmastadda med sina försvarsuppgifter.
Adderas allt och lägges härtill de finländska truppernas
beundransvärda operations- och stridsduglighet, framstår försvaret till
lands av huvuddelen av Finland inom en beräknelig framtid
visserligen såsom en ytterst svår men trots ryssarnas kvantitativa
övermakt dock icke hopplös uppgift. Den oundgängliga
förutsättningen härför är dock, att Finland materiellt genom stöd från
andra länder kan uthärda den enorma påfrestningen. Men
därjämte måste det antas, att Finlands tillgång på övade
terrängvana trupper är begränsad och kan behöva förstärkning utifrån.
Framför allt torde detta gälla de stora vidderna i norr, där
måhända icke så stora men väl utrustade rörliga förband äro av
nöden. Med tanke på den röda arméns kvalifikationer böra även
icke-elittrupper kunna bli till stort stöd där. Med hänsyn till
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
