Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 10 - Marina aspekter på det nya Östersjöläget
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
i Finska vikens innersta del. De trånga farvattnen, det
begränsade perspektivet, den avsevärda vägen till fritt hav, den
halvårslånga istiden, allt har bidragit till att snöra in den ryska
östersjöflottan och hämma dess återuppbyggnad och utveckling.
Dessa psykologiska faktorer ha sannolikt spelat en icke
obetydlig roll vid sidan av Rysslands begränsade tekniska och
materiella resurser.
Annorlunda kommer läget att bli i framtiden, om Sovjet nu
tillåtes att ohämmat utvidga sig inom Baltikum. Historien
upprepar sig sannolikt även i detta fall. Den ryska flottan kan
beräknas under energiska ledare gå mot en fortsatt, snabb
utveckling. Dess handlingskraft har visserligen oftast varit mer eller
mindre begränsad. Bristen på dugligt sjöfolk, ledningens svaghet
och materiella svårigheter ha verkat dämpande på de operativa
möjligheterna. Tider ha dock funnits, då dessa svårigheter
övervunnits. Utan flottans nyskapande och kraftiga tillväxt under
1700-talet hade tsarernas Ryssland aldrig kunnat framtränga till
och så länge hävda sin maktställning i Östersjöbäckenet.
Man måste likväl se de ryska anspråken på flottbaser å Finska
vikens norra kust även som ett led i strävan att konsolidera
ställningen i östra Östersjön. De ryska ansträngningarna ha alltid
koncentrerat sig på att skapa en så stark försvarsposition som
möjligt för inloppet till Finska viken. Härigenom ges också en
viss stadga i skyddet för den baltiska kusten.
Det är härvid tillräckligt att erinra om de ryska
försvarsåtgärderna i detta område vid tiden för världskrigets utbrott 1914.
Redan dessförinnan var det planerat, att den ryska flottan skulle
förläggas till Reval och Helsingfors bakom kraftiga minspärrar
tvärs över Finska vikens inlopp, flankerade av starka
kustbatterier.
Dessa minspärrar äro värda sitt eget kapitel. Mellan Reval och
Porkala utlades omedelbart vid krigsutbrottet 1914 en central
minering. På kortare tid än 5 timmar fälldes icke mindre än 2,100
minor. Under de följande åren kompletterades dessa med
ytterligare 5,900 minor av olika storlekar. Utanför detta enorma
minfält tillkom senare ännu ett, i vilket utlades omkring 5,000 minor.
Vid sidan av dessa åtgärder nedlades enorma kostnader på de
flankerande kustbatterierna. Hela Finska viken blev på detta
sätt ett enda stort fästningskomplex, som i själva verket bestod
av fyra olika försvarslinjer, den framskjutna mellan Dagö och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
