Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 10 - Marina aspekter på det nya Östersjöläget
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
målmedveten politik, som syftar längre än till tsarernas kust- och
basförsvar. Tyskland måste med säkerhet räkna med en framtida
rysk rivalitet om de stora transportvägarna i Östersjön.
Icke utan skäl har det därför väckt förvåning, att Tyskland
stillatigande åser den ryska expansionen i Baltikum. Det är ett
nödläge, anser man; den ryska vänskapen, stödet i ryggen, måste
betalas och är värd att betalas dyrt. Vid studiet av snart sagt
alla hittills utgivna tyska strategiska arbeten rörande
östersjöområdet har dock den baltiska kusten och dess baser betecknats
som nyckelpositioner. Den utvidgning av det ryska basområdet,
som ägt rum i och med de estniska och särskilt lettiska
hamnarnas öppnande för ryska sjöstridskrafter, kommer att få
vittgående följder, om icke i det nuvarande kriget — härför bedömes
den ryska flottan ännu för svag — så dock i framtiden. För rysk
sjökrigföring mot Östersjöns mindre stater är
basframskjutningen emellertid redan nu av mycket stor betydelse.
Avstånden till dessa länders kuster ha väsentligt förkortats,
vilket ökar möjligheterna för snabba och överraskande
anfallsföretag. Hamnarna i Baltikum äro i motsats till Kronstadt
isfria praktiskt taget hela året. Operationer kunna numera
igångsättas från flera utgångspunkter i stället för genom det enda
utloppet, Finska vikens mynning. Detta innebär en betydande
ökning av de ryska sjöstridskrafternas operationsfrihet. Härtill
kommer det icke minst viktiga, att de ryska flygstridskrafternas
baseringsmöjligheter på östersjökusten medge samverkan med
sjöstridskrafter till sjöss i västra och södra delarna av Östersjön
i långt högre grad än tidigare.
Det är med andra ord tydligt, att den ryska
basframskjutningen icke blott skapat förutsättningar för en återuppbyggnad
av »Peter den stores» fästningssystem utan även för en aggressiv
flottpolitik i syfte att behärska Östersjön. Uppnås ett dylikt mål,
liar Sovjet möjlighet att obestritt utnyttja detta havs alla
vattenvägar för sina egna syften, samtidigt som de övriga
strandstaterna måste finna sig i att se sina legitima krav mer eller mindre
åsidosatta. I sista hand hänger dock utvecklingen på, dels
huruvida Ryssland är mäktigt den materiella och personella
kraftansträngning, som uppbyggandet av en stark flotta fordrar, och
dels huruvida de övriga strandstaterna genom en i tid verkställd
förstärkning av sina flottor förmå motsätta sig en ohämmad
marin expansionspolitik från Sovjets sida.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
