Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 10 - Liberalism, schizofreni och rasblandning : ett kapitel ur nationalsocialismens befolkningslära. Av Alf Nyman - 1. »Upplösningstypen» och dess avlägare
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
bristfälliga avbalkningar mellan de olika sinnesvärldarna, så
kompliceras detta lyte av andra sinnesstörningar; med ett från
politiken lånat begrepp sammanfattar Jaensch dem under rubriken
»varseblivningsliberalism» (»Wahrnehmungsliberalismus»). Ty
liberalismen, inpräntar han i sina läsare, innebär ett vida ut över
det politiska kampfältet nående, rent biologiskt sakförhållande.
Det träder i dagen bl. a. på rumsuppfattningens område. Vid de
s. k. optiska kovariantfenomenen — skenbara förskjutningar av
en punkt inom synfältet, ifall en annan punkt verkligen
förskjutes — uppvisa sålunda försökspersoner av S1-typ högre värden
än kontrollpersonerna, varmed rumsvärdenas löslighet och
»liberalism» hos denna mänskotyp anses påvisad; en omständighet,
som professor Jaensch finner ytterligare bestyrkt av försök med
prismatiska glasögon (Jaenschs »Brillentest»). Ty anpassningen
till de därigenom förändrade åskådningsvillkoren inträder då i
allmänhet snabbare hos S-typen och dess undertyper än hos
övriga mänskliga grundformer, beroende på denna huvudtyps
ytterst labila rumsvärden och på frånvaron av alla fastare
»bindningar» och samordningar redan på näthinnans och de
omedelbara synupplevelsernas område. — Jaensch ger denna särform av
»varseblivningsliberalism» vedernamnet »rumsliberalism».
Vid sidan av denna högst betänkliga uppluckring av
rumsvärdena hos den »lytiska» typen konstaterar Jaensch en likartad av
tidsvärdena. Hos S-människorna visa sig sålunda de subjektivt
skattade tidsmåtten ingalunda entydigt betingade av de objektivt
förflutna. Allt flyter. Vedernamn: »tidsliberalism». Den
utbredning och popularitet, Einsteins relativitetsteori vann under
»upplösningskulturens» skede, före 1933, bör enligt den stridbare
Marburgpsykologen sättas i samband härmed. Henri Bergsons
berömda »durée»-begrepp, av Algot Ruhe försvenskat till »nuflödet»,
framställer likaledes S1-typens »liberala» uppfattning av tiden,
vilken hos den franske tänkaren spelas ut mot den avmätta,
strängt kvantitativt och matematiskt fattade tid (»temps»), som
är utmärkande för S2-människans sätt att förhålla sig till
tidsupplevelsen.
Nu är emellertid att märka, att enligt Jaensch en »S-typ» alltid
ligger inbäddad i en »S2-typ», allt enligt personlighetsformeln:
S2 = S2(S1). »Genombrott» kunna därför här ständigt ske; den
uppluckrade, lösligt organiserade »S1-typen» kan när som helst
bryta fram genom den rationella — och ditsatta —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
