Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 10 - Liberalism, schizofreni och rasblandning : ett kapitel ur nationalsocialismens befolkningslära. Av Alf Nyman - 3. Vetenskap eller mytbildning?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
andligt förfall, att vidgå, att den i vissa fall och efter vederbörlig
tidsutdräkt verkar i gynnsam riktning — detta till och med, när
det gäller en korsning med S-typen och mellan slaviskt och
germanskt. Han medger nämligen: »Om emellertid blandningen
ligger längre tillbaka i tiden, och den inhemska arvsmassan under
tiden har blivit befäst och ernått övervikt, då kan detta lätta
inslag av S-struktur hos en i sin innersta kärna fast
personlighet under vissa omständigheter vara mycket värdefull
som ett inslag av rörlighet och fintlighet.» Som ett
handgripligt, fullt tidsenligt exempel hänvisar Jaensch till den
stora »fotbollselvan» von Schalke. Spelarna i detta lag bära
nämligen i åtskilliga fall omisskännligt slaviska namn; och lagets
lysande framgångar grunda sig enligt Marburgpsykologens
bestämda omdöme därpå, att det »med den fasthet och seghet, som
utmärker vår tyska egenart, tillika förbinder ett lätt inslag av
S-strukturens fintlighet». Så kan till och med ett fotbollslag göras
till föremål för kulturfilosofisk spekulation! Som ett äldre, mera
akademiskt exempel på en liknande gynnsam typblandning
anföres Leibniz, filosofen och matematikern, vilken likaledes, om
man vågar tro konstitutionspsykologien, vid sidan av sina
verkligt gedigna tyska egenskaper ägde S1-typens intellektuella
rörlighet och fyndighet.
Men när så är — då ett S1-inslag kan åstadkomma både ett
oslagbart fotbollslag och ett sekularsnille: varför då detta
raspolitiska korståg mot speciellt denna typ? Varför då denna
överhettade ovilja mot rasblandning över huvud? Liknar det icke i
mycket bagaren, som rasar mot det jästämne, han dock icke kan
undvara? Därtill kommer, att Jaenschs grundläggande
argumentering mot kroasering, raser emellan, är icke så litet skev.
Jaensch resonerar såhär:
Då »mottypens» själsförfattning uppträder både vid
rasblandning och vid vissa tärande folksjukdomar (tbc, framförallt), så
måste rasblandning, även den, betraktas som en biologisk
abnormitet och som en sjukdom.
Eller i sammandrag — och naket:
Symptomet A uppträder hos B och C;
C är ett D.
Alltså är även B ett D.
Att detta ingalunda är ett välbyggt tankeskelett, märker envar;,
och slutsatsen är ett falskslut.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
