Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 1 - Kristendomen och kriget. Av Knut B. Westman
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
merendels varit i Sverige. Mestadels har den hållit fast vid
kyrkan och endast i ringa grad bildat frikyrkor. Finlands öde har
genom århundradena varit hårdare än vårt. Man tycker sig i dess
religiösa liv under väckelsens skikt ganska nära urskilja
granitgrunden av 1600-talets fromhet, och erinrar sig att storhetstidens
svenska psalmbok av 1695 var gällande i Finland ända till 1886.
Man är på konservativare mark, den äldre protestantismens
tankevärld har levat starkare kvar där än på denna sidan om
Bottenhavet.
Biskop Aleksi Lehtonen i Tammerfors är en god representant
för den finska fromheten. Han är en yngre man, välkänd även
utom sitt lands gränser som deltagare i den kristna
studentrörelsen och den ekumeniska rörelsen. Han talade i Stockholms
Storkyrka på aftonen den ödesdigra 30 november tillsammans med de
övriga nordiska ländernas kyrkoledare flärdfritt, anspråkslöst och
rakt på sak om den storm, som samma dag brutit lös över hans
fosterland. I en sådan tid, sade han, blir det prövat om huset är
byggt på sanden eller på hälleberget. »Många kristna i Finland
ha i denna bistra tid fått som ett budskap från evighetens värld:
Frukta icke och var icke förfärad, ty till sist finns det endast
en stormakt i livet, rättfärdigheten. I all orättfärdighet finns en
förstörande faktor, dess styrka är ihålig.»
Det är lätt att se, att denna tro på rättfärdigheten och på
Finlands rättfärdiga sak är ett väsentligt inslag i det finska folkets
storartade kraftutveckling. Man har blivit orättfärdigt anfallen.
Därför strider man med känsla av att ha rätten på sin sida.
Gives det rättfärdiga krig? När har ett folk legitim anledning
att gripa till vapen? Svar: när det blir föremål för ett
oprovocerat angrepp.
Denna ståndpunkt har utförligt framställts och motiverats av
Luther. I sin skrift »Von weltlicher Obrigkeit, wie weit man ihr
Gehorsam schuldig sei» (1523) hade denne utvecklat överhetens
gudomliga uppdrag gent emot svärmeandarnas försök —
motsvarande Tolstojs i senare tid — att vinna en högsta regel för hela
samhällslivet i Jesu ord om att man icke skall stå det onda emot.
En kristen skall vara villig att uppge sin rätt för sin egen del.
Bestode hela världen av riktiga kristna, så behövdes inga krig.
»Där all orätt lides och idel rätt göres, där göres ej behov av tvist,
hat, domstol, domare, straff, rätt eller svärd.» Men i den värld
där vi leva, där det finns flera onda än fromma, där måste det
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
