Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 2 - Mellan två krig. Av Karl Wistrand
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
den och på den utveckling, som den föresatt sig att främja.
Socialismens konsekventa genomförande medförde väl det tvång, den
andliga och materiella hårda disciplin, vars obönhörliga
sammanhang med varje socialistiskt ekonomiskt system nu börjar bli
uppenbart för alla, men de ekonomiska framstegen ha gått
långsamt eller fullständigt uteblivit. Distansen ifråga om
levnadsstandard mellan Ryssland och västerlandet torde näppeligen
hava minskats under de senaste tjugu åren; det skulle vara värt
en förutsättningslös undersökning — som emellertid knappast
under nuvarande omständigheter någonsin kan komma till stånd —
om icke i stället saxen dem emellan är större nu än under
tsarväldets tid. Man har endast att döma efter hörsägner och kan
efter fattig förmåga försöka att leta sig tillrätta i en i och för sig
föga tillförlitlig statistik; både beträffande utgångs- och
slutpunkter går man emellertid på gungfly; det enda vissa är så gott
som fullständigt samstämmiga erfarenheter från de åsyna
vittnena om förhållanden och en standard, som icke tåla någon
jämförelse med västerlandet. Våldet och godtyckligheten har
dessutom undan för undan öppnat ögonen även på dem, vilka länge
voro böjda att förlåta med hänsyn till de syften, i vilkas
tjänst de användes. Då dessa allt fortfarande ligga lika fjärran
från sitt förverkligande, har även hos länge troende de kusliga
sidorna allt mer framträtt i hela sin ohöljda nakenhet.
Av ännu större betydelse är emellertid den inre sociala
utvecklingen i vårt land. Ideologiskt stod arbetarklassen ännu under
förra kriget på revolutionär grund. Hjalmar Branting gav för
sin del mera än en gång uttryck däråt i ordalag, som gåvo
tillkänna, att man visserligen föredroge evolutionen men, om så
krävdes, icke väjde för revolutionen. De eftersades ofta. Den
allmänna rösträtten var ännu icke sju år gammal i landet;
ressentiment från det politiska genombrottets tid kvarlevde ännu och den
40-gradiga skalan vid de kommunala och därigenom till
förstakammarvalen kvarstod. Krigstidens sista del hade med sina
livsmedelssvårigheter varit påfrestande för arbetarskarorna, hos
vilka en latent oro levde kvar, som ledde till de under halv
revolutionsstämning genomförda slutliga rösträttsutvidgningarna.
Arbetarklassen kände sig och uppträdde som ett huvudsakligen
krävande samhällselement, som sökte sin undanhållna rätt, och
aptiten på samhället var stor och omättad. Man famlade efter
medlen; om målet — samhällets omdaning i socialistisk anda —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
