Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 2 - Kring det pågående sjöhandelskriget. Av Stig H:son-Ericson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
håll medförde vissa eftergifter. I februari 1916 tillkom ett särskilt
»Ministry of Blockade», som ledde hela den omfattande
blockadapparaten. Från oktober 1917 började samtliga allierade makter
i Europa i tur och ordning att tillämpa fullständiga exportförbud
till de skandinaviska länderna för att kväva varje möjlighet till
transitering för centralmakternas räkning.
De allierades sjöfart fortsatte efter krigets början i stort sett
som vanligt, dock med de inskränkningar, som de marina
rekvisitionerna av hjälpfartyg förorsakade. De första allvarliga
störningarna framkallades av det handelskrig, som efter några dagar
etablerades av Tysklands utomeuropeiska kryssare. I början av
1915 hade emellertid dessa oskadliggjorts, sedan de allierades
totala förluster uppgått till 65 fartyg om 270,000 ton. De tyska
hjälpkryssare, som under krigets följande år lyckades bryta sig genom
den engelska blockaden för att bedriva handelskrig till sjöss,
dokumenterade visserligen tysk förslagenhet och djärvhet, men kunde
icke utöva något nämnvärt hinder för de allierades sjöfart.
Som tidigare nämnts torde sjöhandelskrig i de europeiska
farvattnen icke hava ingått i den tyska krigsplanen. Mera
sporadiskt uppträdde dock tyska ubåtar mot engelska fartyg runt
Storbritanniens kuster redan i slutet av 1914. Den av de första
sänkningarna förorsakade oron i de engelska sjöfartskretsarna lockade
dock till utvidgade expeditioner på Englands västkust. Det var
emellertid först den 4 februari 1915, som beslutet om ett
omfattande ubåtshandelskrig fattades inom den tyska krigsledningen.
Den engelska hungerblockaden skulle mötas med hungerblockad.
Farvattnen runt de brittiska öarna förklarades för krigszon,
inom vilken fientliga handelsfartyg skulle förstöras och neutrala
löpte fara att sänkas. De tyska ubåtarna anföllo
handelsfartygen med artilleri men även med torped utan föregående
varning. Minor utnyttjades i tämligen stor omfattning. Det
omedelbara resultatet härav blev åtskilliga svårigheter i England, såsom
brist på vissa varor, prisstegringar m. m. Efter
Lusitania-katastrofen i maj 1915 tvingades dock Tyskland att modifiera
ubåtskriget därhän, att passagerarångare ej skulle få sänkas utan
föregående varning och först sedan passagerarna bringats i säkerhet.
England besvarade det tyska ubåtskriget med att beslagtaga
alla fartyg, vilka förde last, som kunde antagas vara destinerad
till, ägas av eller utgå från fienden. Varor av alla slag skulle
förhindras nå eller lämna Tyskland. Urkunden för denna åtgärd
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
