Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 2 - Kring det pågående sjöhandelskriget. Av Stig H:son-Ericson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Två särskilt betydelsefulla och samstämmiga erfarenheter kunna
dragas av sjöhandelskriget under såväl världskriget 1914—1918
som det nu pågående kriget:
1) sjöhandelskriget kan för båda de krigförande parterna bli ett
dödligt vapen med avgörande inflytande på krigets utgång; och
2) sjöhandelskriget följer icke längre internationella lagar eller
hävdvunnen praxis; rätten sitter i spjutstångs ände även på detta
område.
Dessvärre tas därför heller inga hänsyn till de neutralas s. k.
»rättigheter». Så länge samförstånd i fråga om krigets lagar icke
kan nås mellan de krigförande, sitta de neutrala obönhörligt
emellan. Detta är särskilt fallet, därest den neutrala staten icke kan
sätta kraft bakom sina rättmätiga krav. De välrustade neutrala
stormakterna U. S. A. och Italien ha hittills i stor utsträckning
varit förskonade från rättslösheten till sjöss. Till de små staterna
tas hänsyn blott, om det passar de krigförande. Fallet »Altmark»
är hittills det mest flagranta expemlet härpå. Endast vår egen
styrka till sjöss har möjlighet att skapa respekt för vårt
sjöterritorium och skydd för våra handelsvägar ut till världshaven. Det
är icke möjligt att bedriva en aktiv neutralitet utan ett
respektingivande och slagkraftigt sjöförsvar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
