Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 2 - Staternas decentralisering. Av Johan Åkerman
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
landsdelar förvaltas dels lokalt i kommunerna, dels av länsstyrelser
eller motsvarande departementala organ, dels centralt genom
riksdag och regering. Den kommunala förvaltningen har vikt, den
centrala en stor och ständigt stigande, men det andra ledet —
landskapet eller länet — har i alla europeiska länder karaktären
av mellaninstans utan större självständighet. Och dock är det
just denna »mellaninstans», som representerar en homogen
verklighet av sådan betydenhet, att hela det sociala och ekonomiska
livet där som regel utkristalliserat till en typ. Vilken
centraliserad stat kan uppvisa en homogenitet sådan som det svenska
Bohuslän, det engelska Lancashire, det franska Bretagne, det tyska
Sachsen?
Och ändå ha dessa enda naturliga, d. v. s. homogena,
samfundsbildningar av betydenhet som regel ingen egen representation,
ingen egen »riksdag». Storstäderna utgöra i stort sett de enda
undantagen, ty i motsats till landstinget och dess motsvarighet i
alla länder ha de stora städernas förvaltning ett forum för
gemensam debatt, som i viss mån går utanför de knappa, av
statsmakterna uppdragna linjerna. Kunde man åt landskapen, länen
eller departementen giva en verklig och i stor utsträckning
autonom, övervägande och beslutande, förvaltningsorganisation, skulle
man för första gången på långliga tider ha nått till kongruens
mellan styrande och styrda, mellan de faktiska intressena och de
av myndigheterna representerade intressena.
Betraktar man den europeiska författnings- och
förvaltningshistorien i fågelperspektiv måste man förvånas över den
utomordentliga tidsfördröjning, som gjort sig gällande mellan faktisk
social och ekonomisk struktur å ena sidan och
förvaltningsapparatens anpassning till denna struktur å den andra. Medeltidens
fyrståndsgruppering blev först på 1800-talet ersatt av
två-kammarsystem, århundraden efter det att samhället lämnat feodalismens
sociala förhållanden bakom sig. När riksdagsreformerna så
verkligen genomfördes, hade dess grundläggande idéer, framförda
under det förindustriella 1700-talet, redan hunnit bli inaktuella.
Staten som livsform, folkrepresentationen som levande
förvaltningsorgan, det politiska sambandet mellan de stora och de mindre
enheterna, ha med andra ord nästan genomgående visat brist på
kongruens. Hur vore det för övrigt möjligt, att 1700-talets politiska
idéer, 1800-talets representationssystem och 1900-talets tekniska,
ekonomiska och sociala realitet skulle kunna överensstämma?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
